Ordsprogene 5
1 Min Søn! giv Agt paa min Visdom; bøj dit Øre til min Indsigt;
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 at du maa gemme kloge Raad, og at dine Læber maa bevare Kundskab.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Thi med Honning dryppe den fremmede Kvindes Læber, og glattere end Olie er hendes Gane.
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 Men paa det sidste er hun besk som Malurt, hvas som et tveægget Sværd.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 For at hun ikke skal tænke over Livets Sti, ere hendes Veje ustadige, uden at hun ved det.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Saa hører mig nu, I Børn! og viger ikke fra min Munds Ord.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Lad din Vej være langt fra hende, og nærm dig ikke Døren til hendes Hus,
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 at du ikke skal give andre din Ære og en grusom Herre dine Aar;
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 at fremmede ikke skulle mættes af din Formue, og alt, hvad du har arbejdet for, komme i anden Mands Hus;
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 saa at du skal hyle; paa det sidste, naar dit Kød og dit Huld tæres hen,
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 og sige: Hvorledes har jeg dog kunnet hade Undervisning og mit Hjerte kunnet foragte Revselse?
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 saa at jeg ikke hørte paa mine Læbers Røst, ej heller bøjede mit Øre til dem, som underviste mig.
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Nær var jeg kommen i al Ulykke midt i Forsamlingen og Menigheden.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drik Vand af din egen Brønd og frisk Vand af din egen Kilde!
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Skulde vel dine Kilder flyde udenfor, dine Vandbække ud paa Gaderne?
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Lad dem høre dig til, dig alene, og ikke de fremmede tillige med dig.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Din Kilde være velsignet, og glæd dig ved din Ungdoms Hustru,
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 en elskelig Hind og en yndig Stenged; hendes Barm beruse dig stedse, i hendes Kærlighed sværme du alle Tider.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Hvorfor vil du, min Søn! sværme for en fremmed Kvinde og favne en anden Kvindes Barm?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Thi en Mands Veje ere for Herrens Øjne, og han vejer alle hans Skridt.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Den ugudeliges Misgerninger skulle gribe ham selv, og han skal holdes fast i sin Synds Snorer.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han skal dø, fordi han ikke vilde lade sig undervise, og han skal tumle om for sin Daarligheds Skyld.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
