Ordsprogene 31
1 Lemuels, en Konges, Ord; et varslende Ord, hvormed hans Moder underviste ham.
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 Hvad? min Søn! og hvad? mit Livs Søn! og hvad? mine Løfters Søn!
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Giv ikke Kvinderne din Kraft, og giv dig ikke ind paa en Vej, der ødelægger Konger.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 Det bør ikke Konger, Lemuel! det bør ikke Konger at drikke Vin, ej heller Fyrster at drikke stærk Drik,
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 at han ikke skal drikke og glemme det, som er Lov, og forvende alle elendige Folks Ret.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Giver stærk Drik til den, som er ved at omkomme, og Vin til den, som er beskelig bedrøvet i Sjælen,
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 at han maa drikke og glemme sin Armod og ikke mere komme sin Møje i Hu.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Oplad din Mund for den stumme til alle forladte Børns Ret.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Oplad din Mund, døm Retfærdighed, og skaf den elendige og fattige Ret!
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
10 Hvo finder en duelig Hustru? hun er langt mere værd end Perler.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 Hendes Mands Hjerte forlader sig paa hende, og Indtægt mangler ikke.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Hun gør ham godt og intet ondt i alle sit Livs Dage.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Hun søger efter Uld og Hør og arbejder gerne med sine Hænder.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Hun er ligesom en Købmands Skibe, hun lader sit Brød komme langvejs fra.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Og hun staar op, medens det endnu er Nat, og giver sit Hus Mad og sine Piger deres bestemte Arbejde.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Hun tænker paa Agerland og faar det; af sine Hænders Frugt planter hun en Vingaard.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Hun omgjorder sine Lænder med Kraft og gør sine Arme stærke.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Hun skønner, at hendes Handel er god; hendes Lampe slukkes ikke om Natten.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Hun udstrækker sine Hænder til Rokken, og hendes Hænder tage fat paa Tenen.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Hun udbreder sin Haand til den elendige og udstrækker sine Hænder til den fattige.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Hun frygter ikke for sit Hus, naar der er Sne; thi hele hendes Hus er klædt i karmesinrødt Tøj.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Hun gør sig Tæpper; fint Linned og Purpur er hendes Klædning.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Hendes Mand er navnkundig i Portene, naar han sidder sammen med de ældste i Landet.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Hun gør kosteligt Linklæde og sælger det og bringer Købmanden Bælter til Salgs.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Kraft og Herlighed er hendes Klædebon, og hun ler ad den kommende Tid.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Hun oplader sin Mund med Visdom, og Kærligheds Lov er paa hendes Tunge.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Hun ser efter, hvorledes det gaar til i hendes Hus, og æder ikke Ladheds Brød.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Hendes Sønner staa op og prise hende; hendes Husbond roser hende ogsaa:
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 „Mange Døtre forhverve Formue; men du staar over dem alle sammen‟.
"Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
30 Yndighed er Bedrag, og Skønhed er Forfængelighed; men en Kvinde, som frygter Herren, hun skal roses.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Giver hende af hendes Hænders Frugt, og hendes Gerninger skulle prise hende i Portene.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
