Ordsprogene 31

1 Lemuels, en Konges, Ord; et varslende Ord, hvormed hans Moder underviste ham.

Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.

2 Hvad? min Søn! og hvad? mit Livs Søn! og hvad? mine Løfters Søn!

Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.

3 Giv ikke Kvinderne din Kraft, og giv dig ikke ind paa en Vej, der ødelægger Konger.

Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.

4 Det bør ikke Konger, Lemuel! det bør ikke Konger at drikke Vin, ej heller Fyrster at drikke stærk Drik,

O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;

5 at han ikke skal drikke og glemme det, som er Lov, og forvende alle elendige Folks Ret.

Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.

6 Giver stærk Drik til den, som er ved at omkomme, og Vin til den, som er beskelig bedrøvet i Sjælen,

Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;

7 at han maa drikke og glemme sin Armod og ikke mere komme sin Møje i Hu.

Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.

8 Oplad din Mund for den stumme til alle forladte Børns Ret.

Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.

9 Oplad din Mund, døm Retfærdighed, og skaf den elendige og fattige Ret!

Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.

10 Hvo finder en duelig Hustru? hun er langt mere værd end Perler.

Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.

11 Hendes Mands Hjerte forlader sig paa hende, og Indtægt mangler ikke.

Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.

12 Hun gør ham godt og intet ondt i alle sit Livs Dage.

Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.

13 Hun søger efter Uld og Hør og arbejder gerne med sine Hænder.

Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.

14 Hun er ligesom en Købmands Skibe, hun lader sit Brød komme langvejs fra.

Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.

15 Og hun staar op, medens det endnu er Nat, og giver sit Hus Mad og sine Piger deres bestemte Arbejde.

Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.

16 Hun tænker paa Agerland og faar det; af sine Hænders Frugt planter hun en Vingaard.

Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.

17 Hun omgjorder sine Lænder med Kraft og gør sine Arme stærke.

Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.

18 Hun skønner, at hendes Handel er god; hendes Lampe slukkes ikke om Natten.

Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.

19 Hun udstrækker sine Hænder til Rokken, og hendes Hænder tage fat paa Tenen.

Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.

20 Hun udbreder sin Haand til den elendige og udstrækker sine Hænder til den fattige.

Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.

21 Hun frygter ikke for sit Hus, naar der er Sne; thi hele hendes Hus er klædt i karmesinrødt Tøj.

Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.

22 Hun gør sig Tæpper; fint Linned og Purpur er hendes Klædning.

Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.

23 Hendes Mand er navnkundig i Portene, naar han sidder sammen med de ældste i Landet.

Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.

24 Hun gør kosteligt Linklæde og sælger det og bringer Købmanden Bælter til Salgs.

Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.

25 Kraft og Herlighed er hendes Klædebon, og hun ler ad den kommende Tid.

Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.

26 Hun oplader sin Mund med Visdom, og Kærligheds Lov er paa hendes Tunge.

Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.

27 Hun ser efter, hvorledes det gaar til i hendes Hus, og æder ikke Ladheds Brød.

Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.

28 Hendes Sønner staa op og prise hende; hendes Husbond roser hende ogsaa:

Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.

29 „Mange Døtre forhverve Formue; men du staar over dem alle sammen‟.

Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.

30 Yndighed er Bedrag, og Skønhed er Forfængelighed; men en Kvinde, som frygter Herren, hun skal roses.

Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.

31 Giver hende af hendes Hænders Frugt, og hendes Gerninger skulle prise hende i Portene.

Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.