Ordsprogene 30

1 Agurs, Jakes Søns Ord, det varslende Ord, Udsagnet af Manden, til Ithiel, til Ithiel og Ukal.

Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

2 Jeg var ufornuftigere end en Mand, og jeg havde ikke Forstand som et Menneske.

Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

3 Og jeg havde ikke lært Visdom eller kendt Kundskab om den Hellige.

vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

4 Hvo for op til Himmelen og for ned? hvo samlede Vejret i sine Næver? hvo bandt Vandet i et Klædebon? hvo har fastsat alle Jordens Grænser? hvad er hans Navn? og hvad er hans Søns Navn? du ved det jo.

Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

5 Alt Guds Ord er lutret; han er et Skjold for dem, som forlade sig paa ham.

Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

6 Læg intet til hans Ord, at han ikke skal straffe dig, og du skal staa som en Løgner.

Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

7 Om tvende Ting har jeg bedet dig; nægt mig dem ej, før jeg dør:

Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

8 Lad Forfængelighed og Løgnens Ord være langt fra mig; giv mig ikke Armod eller Rigdom, men tildel mig mit beskikkede Brød;

Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

9 at jeg ikke, naar jeg mættedes, skulde fornægte dig og sige: Hvo er Herren? eller naar jeg blev fattig, skulde stjæle og forgribe mig paa min Guds Navn.

Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: "Vem är HERREN?" eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

10 Bagtal ikke en Træl for hans Herre, at han ikke skal forbande dig, og du skal bære Skyld.

Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

11 Der er en Slægt, som bander sin Fader og ikke velsigner sin Moder;

Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

12 der er en Slægt, som er ren i sine egne Øjne, og hvis Skarn dog ikke er aftoet;

ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

13 der er en Slægt, hvis Øjne ere høje, og hvis Øjenlaage hæve sig i Vejret;

ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

14 der er en Slægt, hvis Tænder ere Sværd, og hvis Kindtænder ere Knive, som vil fortære de elendige i Landet og de fattige iblandt Menneskene.

ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

15 Blodsugersken har to Døtre, „giv hid! giv hid!‟ Der er tre, som ikke kunne mættes, fire, som ikke sige: „Nok!‟

Blodigeln har två döttrar: "Giv hit, giv hit." Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: "Det är nog":

16 Dødsriget og det ufrugtbare Moderliv; Jorden bliver ikke mæt af Vand, og Ilden siger ikke: „Nok!‟ (Sheol h7585)

dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: "Det är nog." (Sheol h7585)

17 Et Øje, som spotter Faderen og lader haant om at lyde Moderen, det skulle Ravnene ved Bækken udhugge, og Ørneunger skulle æde det.

Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

18 Tre Ting ere mig forunderlige; og fire Ting kender jeg ikke:

Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

19 Ørnens Vej imod Himmelen, Slangens Vej over Klippen, Skibets Vej midt paa Havet, og en Mands Vej til en Jomfru.

örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

20 Saa er en Horekvindes Vej; hun spiser og afvisker sin Mund og siger: Jeg har ikke gjort Uret.

Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: "Jag har intet orätt gjort."

21 Under tre ryster et Land, og under fire kan det ikke holde ud:

Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

22 Under en Træl, naar han kommer til at herske; og en Daare, naar han bliver mæt af Brød;

under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

23 under en forhadt Kvinde, naar hun bliver gift; og en Trælkvinde, naar hun bliver sin Frues Arving.

under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

24 Der er fire smaa paa Jorden, dog ere de vise, saare vise:

Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

25 Myrerne ere ikke et stærkt Folk, alligevel berede de deres Spise om Sommeren;

myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

26 Kaninerne ere et afmægtigt Folk, dog indrette de deres Hus i Klippen;

klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

27 Græshopperne have ingen Konge, alligevel drage de ud, alle i sluttet Skare;

gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

28 Firbenet griber fat med Hænder, og dog er det i Kongepaladser.

gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

29 Der er tre, som have et smukt Skridt, og fire, som have en smuk Gang:

Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

30 Løven, som er vældig iblandt Dyrene og ikke viger tilbage for nogens Ansigt;

lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

31 Hesten, som er omgjordet om Lænderne; Bukken; og en Konge, som ingen tør rejse sig imod.

en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

32 Har du handlet daarligt, der du ophøjede dig, og har du tænkt ondt, da læg Haand paa Mund!

Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.

33 Thi den, som trykker Mælk, faar Ost derudaf; og den, som trykker Næsen, faar Blod derudaf; og den, som trykker Vrede, faar Trætte derudaf.

Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----