Ordsprogene 30

1 Agurs, Jakes Søns Ord, det varslende Ord, Udsagnet af Manden, til Ithiel, til Ithiel og Ukal.

Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.

2 Jeg var ufornuftigere end en Mand, og jeg havde ikke Forstand som et Menneske.

Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.

3 Og jeg havde ikke lært Visdom eller kendt Kundskab om den Hellige.

Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.

4 Hvo for op til Himmelen og for ned? hvo samlede Vejret i sine Næver? hvo bandt Vandet i et Klædebon? hvo har fastsat alle Jordens Grænser? hvad er hans Navn? og hvad er hans Søns Navn? du ved det jo.

Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?

5 Alt Guds Ord er lutret; han er et Skjold for dem, som forlade sig paa ham.

All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.

6 Læg intet til hans Ord, at han ikke skal straffe dig, og du skal staa som en Løgner.

Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.

7 Om tvende Ting har jeg bedet dig; nægt mig dem ej, før jeg dør:

Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:

8 Lad Forfængelighed og Løgnens Ord være langt fra mig; giv mig ikke Armod eller Rigdom, men tildel mig mit beskikkede Brød;

Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.

9 at jeg ikke, naar jeg mættedes, skulde fornægte dig og sige: Hvo er Herren? eller naar jeg blev fattig, skulde stjæle og forgribe mig paa min Guds Navn.

Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.

10 Bagtal ikke en Træl for hans Herre, at han ikke skal forbande dig, og du skal bære Skyld.

Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.

11 Der er en Slægt, som bander sin Fader og ikke velsigner sin Moder;

Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;

12 der er en Slægt, som er ren i sine egne Øjne, og hvis Skarn dog ikke er aftoet;

Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;

13 der er en Slægt, hvis Øjne ere høje, og hvis Øjenlaage hæve sig i Vejret;

Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;

14 der er en Slægt, hvis Tænder ere Sværd, og hvis Kindtænder ere Knive, som vil fortære de elendige i Landet og de fattige iblandt Menneskene.

Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.

15 Blodsugersken har to Døtre, „giv hid! giv hid!‟ Der er tre, som ikke kunne mættes, fire, som ikke sige: „Nok!‟

Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:

16 Dødsriget og det ufrugtbare Moderliv; Jorden bliver ikke mæt af Vand, og Ilden siger ikke: „Nok!‟ (Sheol h7585)

Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)

17 Et Øje, som spotter Faderen og lader haant om at lyde Moderen, det skulle Ravnene ved Bækken udhugge, og Ørneunger skulle æde det.

Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.

18 Tre Ting ere mig forunderlige; og fire Ting kender jeg ikke:

Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:

19 Ørnens Vej imod Himmelen, Slangens Vej over Klippen, Skibets Vej midt paa Havet, og en Mands Vej til en Jomfru.

Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.

20 Saa er en Horekvindes Vej; hun spiser og afvisker sin Mund og siger: Jeg har ikke gjort Uret.

Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.

21 Under tre ryster et Land, og under fire kan det ikke holde ud:

Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:

22 Under en Træl, naar han kommer til at herske; og en Daare, naar han bliver mæt af Brød;

En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;

23 under en forhadt Kvinde, naar hun bliver gift; og en Trælkvinde, naar hun bliver sin Frues Arving.

En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.

24 Der er fire smaa paa Jorden, dog ere de vise, saare vise:

Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:

25 Myrerne ere ikke et stærkt Folk, alligevel berede de deres Spise om Sommeren;

Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;

26 Kaninerne ere et afmægtigt Folk, dog indrette de deres Hus i Klippen;

Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;

27 Græshopperne have ingen Konge, alligevel drage de ud, alle i sluttet Skare;

Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;

28 Firbenet griber fat med Hænder, og dog er det i Kongepaladser.

Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.

29 Der er tre, som have et smukt Skridt, og fire, som have en smuk Gang:

Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:

30 Løven, som er vældig iblandt Dyrene og ikke viger tilbage for nogens Ansigt;

Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;

31 Hesten, som er omgjordet om Lænderne; Bukken; og en Konge, som ingen tør rejse sig imod.

En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.

32 Har du handlet daarligt, der du ophøjede dig, og har du tænkt ondt, da læg Haand paa Mund!

Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.

33 Thi den, som trykker Mælk, faar Ost derudaf; og den, som trykker Næsen, faar Blod derudaf; og den, som trykker Vrede, faar Trætte derudaf.

Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.