Ordsprogene 3

1 Min Søn! glem ikke min Lov, men lad dit Hjerte bevare mine Bud.

Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;

2 Thi et langt Liv og mange Aar at leve i og Fred skulle de bringe dig rigeligt.

Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.

3 Miskundhed og Sandhed forlade dig ej; bind dem om din Hals, skriv dem paa dit Hjertes Tavle;

Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;

4 saa skal du finde Naade og god Forstand for Guds og Menneskens Øjne.

Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.

5 Forlad dig paa Herren af dit ganske Hjerte, men forlad dig ikke fast paa din Forstand!

Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;

6 Kend ham paa alle dine Veje, og han skal gøre dine Stier rette.

Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.

7 Vær ikke viis i dine egne Øjne; frygt Herren, og vig fra det onde!

Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.

8 Det skal være en Lægedom for din Navle og en Vædske for dine Ben.

Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.

9 Ær Herren af dit Gods og af al din Avls Førstegrøde:

Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;

10 Saa skulle dine Lader blive fulde med Overflod og dine Persekar flyde over af Most.

Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.

11 Min Søn! foragt ikke Herrens Tugt, og vær ikke utaalmodig ved hans Revselse.

Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;

12 Thi Herren revser den, som han elsker, og som en Fader den Søn, i hvem han har Behag.

Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.

13 Saligt er det Menneske, som har fundet Visdom, og det Menneske, som vinder Forstand.

Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.

14 Thi det er bedre at købe den end at købe Sølv, og at vinde den er bedre end Guld.

Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.

15 Den er dyrebarere end Perler og alt det, du har Lyst til, kan ikke lignes ved den.

Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.

16 I dens højre Haand er langt Liv, i dens venstre er Rigdom og Ære.

Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.

17 Dens Veje ere yndige Veje, og alle dens Stier ere Fred.

Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.

18 Den er Livsens Træ for dem, som gribe den, og hver den, som holder fast paa den, skal prises salig.

Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;

19 Herren har grundfæstet Jorden med Visdom, han har beredt Himlene med Forstand.

Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.

20 Ved hans Kundskab skiltes Dybene, og ved den dryppe Skyerne med Dug.

Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.

21 Min Søn! lad dem ikke vige fra dine Øjne, bevar Fasthed og Kløgt.

Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.

22 Og de skulle være Liv for din Sjæl og et Smykke for din Hals.

Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.

23 Da skal du vandre tryggelig paa din Vej, og du skal ikke støde din Fod.

Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.

24 Naar du lægger dig, da skal du ikke frygte, og naar du har lagt dig, skal din Søvn være sød.

Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;

25 Du skal ikke frygte for pludselig Skræk, ej heller for Ødelæggelsen over de ugudelige, naar den kommer.

Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.

26 Thi Herren skal være dit Haab, og han skal bevare din Fod fra at fanges.

Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.

27 Hold ikke godt tilbage fra dem, som trænge dertil, naar din Haand har Evne til at gøre det.

Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.

28 Sig ikke til din Næste: Gak bort og kom igen, og i Morgen vil jeg give, naar du dog har det.

Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.

29 Optænk ikke ondt imod din Ven, naar han bor tryggelig hos dig.

Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.

30 Træt ikke med et Menneske uden Aarsag, naar han ikke har gjort dig ondt.

Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.

31 Misund ikke en Voldsmand, og udvælg ikke nogen af alle hans Veje!

Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;

32 Thi Herren har Vederstyggelighed til den, som er forvendt, men hans fortrolige Omgang er med de oprigtige.

Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.

33 Herrens Forbandelse er i den ugudeliges Hus, men han velsigner de retfærdiges Bolig.

Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.

34 Dersom de ere Spottere, da skal han spotte dem, men de ydmyge skal han give Naade.

Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.

35 De vise skulle arve Ære, men Daarerne skulle faa Skam til Del.

De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.