Ordsprogene 29
1 Den Mand, som forhærder sin Nakke, vil tidt blive straffet; hastelig skal han sønderknuses, og der skal ingen Lægedom være.
Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
2 Naar der bliver mange retfærdige, skal Folket glædes; men naar en ugudelig hersker, skal Folket sukke.
När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
3 En Mand, som elsker Visdom, glæder sin Fader; men hvo, som omgaas med Skøger, vil øde sit Gods.
Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
4 En Konge befæster Landet ved Ret; men en Mand, som tager Gaver, nedbryder det.
Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
5 En Mand, som smigrer for sin Næste, udbreder et Garn for hans Fødder.
Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
6 Den onde Mands Overtrædelse er ham en Snare; men den retfærdige kan fryde og glæde sig.
En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
7 En retfærdig kender de ringes Sag; den ugudelige forstaar sig ikke paa Kundskab.
Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
8 Mænd, som ere Spottere, ophidse en Stad; men de vise stille Vreden.
Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
9 Naar en viis Mand gaar i Rette med en taabelig Mand, bliver denne vred og ler, og der bliver ingen Ro.
När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
10 Blodgerrige Mænd hade den retsindige; men de oprigtige drage Omhu for hans Liv.
De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
11 En Daare udlader al sin Hidsighed, men en viis skal omsider stille den.
Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
12 Naar en Hersker agter paa Løgnens Ord, blive alle hans Tjenere ugudelige.
Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
13 En fattig og en Undertrykker mødes; Herren giver begges Øjne Lys.
Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
14 En Konge, som dømmer de ringe efter Sandhed, hans Trone skal stadfæstes evindelig.
Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
15 Ris og Revselse give Visdom; men en Dreng, som overlades til sig selv, beskæmmer sin Moder.
Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
16 Naar der bliver mange ugudelige, bliver der megen Overtrædelse; men de retfærdige skulle se paa deres Fald.
Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
17 Tugt din Søn, saa skal han skaffe dig Ro og bringe din Sjæl Glæder.
Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
18 Naar der ikke er profetiske Syner, bliver et Folk tøjlesløst; men den, som bevarer Loven, han er lyksalig.
Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
19 Med Ord tugtes ikke en Træl; thi han mærker det nok og svarer ikke.
Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
20 Ser du, at en Mand er hastig i sine Ord, da er der mere Forhaabning om en Daare end om ham.
Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
21 Forkæler en sin Træl fra hans Ungdom af, da vil han til sidst være en Søn.
Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
22 En vredagtig Mand opvækker Trætte, og en hidsig Mand begaar megen Overtrædelse.
En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
23 Menneskets Hovmod nedtrykker ham; men den ydmyge vinder Ære.
En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
24 Hvo som deler med en Tyv, hader sin Sjæl; han hører Besværgelsen og giver det ikke til Kende.
Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
25 At forfærdes for et Menneske fører i Snare; men den, som forlader sig paa Herren, bliver beskærmet.
Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
26 Mange søge en Herskers Ansigt; men fra Herren er en Mands Ret.
Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
27 En uretfærdig Mand er de retfærdige en Vederstyggelighed; og den, hvis Vej er ligefrem, er den ugudelige en Vederstyggelighed.
En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
