Ordsprogene 27

1 Ros dig ikke af den Dag i Morgen; thi du ved ikke, hvad Dagen vil føde.

Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.

2 Lad en fremmed rose dig og ikke din egen Mund; en anden og ikke dine egne Læber!

Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.

3 Stenen er svar, og Sandet er tungt; men Daarens Fortørnelse er svarere end begge.

Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.

4 Hidsighed er grum, og Vrede strømmer over; men hvo kan staa for Skinsyge?

Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?

5 Aabenbar Irettesættelse er bedre end skjult Kærlighed.

Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

6 Saar af en Elsker ere vel mente, men den hadefuldes Kys ere rigelige.

Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.

7 En mæt Sjæl vrager Honningkage; men alt besk er sødt for en hungrig Sjæl.

Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.

8 Ligesom en Spurv, der flagrer om borte fra sin Rede, saa er en Mand, der vanker omkring borte fra sit Sted.

Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.

9 Olie og Røgelse glæde Hjertet, og en Vens Sødhed glæder, naar den kommer fra hans Sjæls Raad.

Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.

10 Forlad ikke din Ven og din Faders Ven, og gak ikke i din Broders Hus paa din Nøds Dag; bedre er en Nabo nær hos end en Broder langt borte.

Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.

11 Vær viis, min Søn! og glæd mit Hjerte, paa det jeg kan svare den, som forhaaner mig.

Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.

12 Den kloge saa Ulykken og skjulte sig; men de uerfarne gik frem og maatte bøde.

Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

13 Naar en gaar i Borgen for en fremmed, tag saa hans Klæder, og tag Pant af ham for den fremmede Kvindes Skyld.

Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.

14 Hvo som velsigner sin Næste med høj Røst aarle om Morgenen, ham skal det regnes for en Forbandelse.

Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.

15 Et vedholdende Tagdryp paa en Regndag og en trættekær Kvinde ligne hinanden.

Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.

16 Hver som søger at skjule hende, skjuler Vind, og hans højre Haand griber i Olie.

Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.

17 Jern skærpes ved Jern, og en Mand skærpes over for hans Næstes Ansigt.

Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.

18 Hvo, som bevarer et Figentræ, skal æde Frugt deraf, og hvo der tager Vare paa sin Herre, skal æres.

Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.

19 Ligesom i Vandet Ansigt er imod Ansigt, saa er et Menneskes Hjerte imod et Menneske.

Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.

20 Dødsriget og Afgrunden kunne ikke mættes, saa kunne og Menneskens Øjne ikke mættes. (Sheol h7585)

Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta. (Sheol h7585)

21 Diglen er til Sølvet og Ovnen til Guldet, og en Mand prøves efter, hvad han roser.

Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.

22 Dersom du vilde støde en Daare i Morteren med Støderen midt iblandt Gryn, skal hans Daarskab dog ikke vige fra ham.

Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.

23 Du skal grant kende dine Faars Udseende; sæt din Hu til Hjordene!

Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.

24 Thi Gods er ikke evindelig, og mon en Krone varer. Ira Slægt til Slægt?

Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?

25 Naar Høet er bortført, saa lader Græsset sig se igen, og Urterne paa Bjergene sankes.

När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,

26 Lammene ere til dine Klæder, og Bukke ere en Ager værd.

då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;

27 Og du har Gedemælk nok til Føde for dig, til Føde for dit Hus, og Livs Ophold til dine Piger.

då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.