Ordsprogene 27
1 Ros dig ikke af den Dag i Morgen; thi du ved ikke, hvad Dagen vil føde.
Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
2 Lad en fremmed rose dig og ikke din egen Mund; en anden og ikke dine egne Læber!
Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
3 Stenen er svar, og Sandet er tungt; men Daarens Fortørnelse er svarere end begge.
Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
4 Hidsighed er grum, og Vrede strømmer over; men hvo kan staa for Skinsyge?
Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
5 Aabenbar Irettesættelse er bedre end skjult Kærlighed.
Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
6 Saar af en Elsker ere vel mente, men den hadefuldes Kys ere rigelige.
Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
7 En mæt Sjæl vrager Honningkage; men alt besk er sødt for en hungrig Sjæl.
En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
8 Ligesom en Spurv, der flagrer om borte fra sin Rede, saa er en Mand, der vanker omkring borte fra sit Sted.
Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
9 Olie og Røgelse glæde Hjertet, og en Vens Sødhed glæder, naar den kommer fra hans Sjæls Raad.
Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
10 Forlad ikke din Ven og din Faders Ven, og gak ikke i din Broders Hus paa din Nøds Dag; bedre er en Nabo nær hos end en Broder langt borte.
Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
11 Vær viis, min Søn! og glæd mit Hjerte, paa det jeg kan svare den, som forhaaner mig.
Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
12 Den kloge saa Ulykken og skjulte sig; men de uerfarne gik frem og maatte bøde.
En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
13 Naar en gaar i Borgen for en fremmed, tag saa hans Klæder, og tag Pant af ham for den fremmede Kvindes Skyld.
Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
14 Hvo som velsigner sin Næste med høj Røst aarle om Morgenen, ham skal det regnes for en Forbandelse.
Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
15 Et vedholdende Tagdryp paa en Regndag og en trættekær Kvinde ligne hinanden.
En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
16 Hver som søger at skjule hende, skjuler Vind, og hans højre Haand griber i Olie.
Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
17 Jern skærpes ved Jern, og en Mand skærpes over for hans Næstes Ansigt.
En knif hvetter den andra, och en man den andra.
18 Hvo, som bevarer et Figentræ, skal æde Frugt deraf, og hvo der tager Vare paa sin Herre, skal æres.
Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
19 Ligesom i Vandet Ansigt er imod Ansigt, saa er et Menneskes Hjerte imod et Menneske.
Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
20 Dødsriget og Afgrunden kunne ikke mættes, saa kunne og Menneskens Øjne ikke mættes. (Sheol h7585)
Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
21 Diglen er til Sølvet og Ovnen til Guldet, og en Mand prøves efter, hvad han roser.
En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
22 Dersom du vilde støde en Daare i Morteren med Støderen midt iblandt Gryn, skal hans Daarskab dog ikke vige fra ham.
Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
23 Du skal grant kende dine Faars Udseende; sæt din Hu til Hjordene!
Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
24 Thi Gods er ikke evindelig, og mon en Krone varer. Ira Slægt til Slægt?
Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
25 Naar Høet er bortført, saa lader Græsset sig se igen, og Urterne paa Bjergene sankes.
Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
26 Lammene ere til dine Klæder, og Bukke ere en Ager værd.
Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
27 Og du har Gedemælk nok til Føde for dig, til Føde for dit Hus, og Livs Ophold til dine Piger.
Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
