< Ordsprogene 26 >
1 Som Sneen om Sommeren og som Regnen om Høsten saa passer Ære ikke for en Daare.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Som en Spurv i Fart, som en Svale i Flugt saaledes vil en Forbandelse, som sker uden Aarsag, ikke træffe ind.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 En Svøbe er for Hesten og en Tømme for Asenet og et Ris for Daarers Ryg.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Svar ej en Daare efter hans Taabelighed, at ikke ogsaa du skal blive ham lig.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Svar en Daare efter hans Taabelighed, at han ikke skal være viis i sine egne Øjne.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 Fødderne hugger den af sig, og Fortrædelighed maa den drikke, som sender Bud ved en Daare.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Tager Benene fra den halte og Tankesproget bort, som er i Daarers Mund.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Som den, der binder Stenen fast i Slyngen, saa er den, der giver en Daare Ære.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Som en Tjørnekæp, der kommer i den druknes Haand, saa er Tankesproget i Daarers Mund.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 Som en Pil, der saarer alt, saa er den, der lejer en Daare, og den, der lejer vejfarende.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Ligesom en Hund vender sig til sit eget Spy, saa er Daaren, som gentager sin Taabelighed.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Har du set en Mand, som er viis i sine egne Øjne, da er der mere Forhaabning om en Daare end om ham.
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Den lade siger: Der er en grum Løve paa Vejen, en Løve paa Gaderne.
Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 Som Døren drejer sig om paa sine Hængsler, saa den lade paa sin Seng.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Den lade stikker sin Haand i Fadet; det bliver ham besværligt at lade den komme til sin Mund igen.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Den lade er visere i sine egne Øjne end syv, som svare forstandigt.
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 Som den, der griber Hunden fat ved Ørene, saa er den, der gaar forbi og kommer i Vrede over en Trætte, der ikke kommer ham ved.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Som en gal, der udkaster Gnister, Pile og Død,
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 saa er den Mand, der besviger sin Næste og siger: Skæmter jeg ikke?
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
20 Naar der intet Ved er mere, udslukkes Ilden; og naar der ingen Bagvadsker er, stilles Trætte.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Kul til Gløder og Ved til Ild: Saa er en trættekær Mand til at optænde Kiv.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 En Bagvadskers Ord lyde som Skæmt, dog trænge de ind i inderste Bug.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Som et Potteskaar, der er overdraget med urent Sølv, saa ere brændende Læber og et ondt Hjerte.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 Den hadefulde forstiller sig med sine Læber, men inden i sig nærer han Svig.
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Naar han gør sin Røst yndig, da tro ham ikke; thi der er syv Vederstyggeligheder i hans Hjerte.
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Den, hvis Had er skjult ved Bedrag, hans Ondskab skal blive aabenbaret i Forsamlingen.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Hvo som graver en Grav, skal selv falde i den; og hvo som vælter en Sten op, paa ham skal den falde tilbage.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 En falsk Tunge hader dem, som den har knust, og en glat Mund bereder Fald.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.