Ordsprogene 22
1 Et godt Navn er at foretrække for stor Rigdom; Gunst er bedre end Sølv og Guld.
Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.
2 Rig og fattig mødtes; Herren har skabt dem alle.
Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.
3 Den kloge saa Ulykken og skjulte sig; men de uerfarne gik frem og maatte bøde.
Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.
4 Løn for Sagtmodighed og Herrens Frygt er Rigdom og Ære og Liv.
Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.
5 Torne og Snarer ere paa den forvendtes Vej; den, som vil bevare sin Sjæl, holde sig langt fra dem.
Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.
6 Oplær den unge efter hans Vejs Beskaffenhed; endog naar han bliver gammel, skal han ikke vige derfra.
Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.
7 Den rige hersker over de fattige; og den, som tager til Laans, bliver Træl for den Mand, som udlaaner.
Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.
8 Hvo som saar Uret, skal høste Ulykke, og hans Grumheds Ris skal tages bort.
Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.
9 Den, som har et godt Øje, skal velsignes; thi han gav den ringe af sit Brød.
Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.
10 Uddriv Spotteren, saa gaar Trætten med, saa skal Kiv og Forsmædelse høre op.
Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.
11 Den, som elsker Hjertets Renhed, hvis Læber ere yndige, hans Ven er Kongen.
Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.
12 Herrens Øjne vaage over Kundskab, og han kuldkaster den troløses Ord.
Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.
13 Den lade siger: Der er en Løve derude, jeg kunde blive revet ihjel midt paa Gaderne.
Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.
14 Fremmede Kvinders Mund er en dyb Grav; den, Herren er vred paa, skal falde deri.
Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.
15 Daarlighed er knyttet til den unges Hjerte; Tugtens Ris skal drive den langt fra ham.
Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.
16 Hvo som fortrykker den ringe for at formere sit eget, og hvo som giver en rig, skal kun have Mangel.
Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.
17 Bøj dit Øre, og hør de vises Ord, og vend dit Hjerte til min Kundskab!
Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.
18 Thi det er yndigt, dersom du bevarer dem i dit Indre; de skulle alle være rede paa dine Læber.
Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.
19 Paa det at din Tillid skal være til Herren, har jeg kundgjort det i Dag for dig, ja, for dig.
Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.
20 Har jeg ikke skrevet dig ypperlige Ting med Raad og Undervisning
Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;
21 for at kundgøre dig, hvad der er vist, Sandheds Ord, at du kan svare dem, som sendte dig, Ord, som ere Sandhed?
På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?
22 Røv ikke fra den ringe, fordi han er ringe, og knus ikke den elendige for Retten.
Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.
23 Thi Herren skal udføre deres Sag, og dem, som berøve dem, skal han berøve Livet.
Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.
24 Hold ikke Selskab med en vredagtig Mand, og kom ikke til en hidsig Mand,
Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;
25 at du ej skal lære hans Stier og faa en Snare for din Sjæl.
Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.
26 Vær ikke iblandt dem, som give Haandslag, iblandt dem, som borge for Gæld.
Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.
27 Dersom du intet har at betale med, hvorfor skulde man tage din Seng bort under dig?
Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.
28 Flyt ikke det gamle Landemærke, som dine Fædre have sat.
För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.
29 Ser du en Mand, som er snar i sin Gerning, han skal stille sig frem for Konger, han skal ikke stille sig frem for uansete Mænd.
Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.
