Ordsprogene 20
1 Vin er en Spotter, stærk Drik en Larmer, og hver som raver deraf, bliver ikke viis.
Vin gör lösaktigt folk, och starka drycker göra buller; den som dertill lust hafver, han varder aldrig vis.
2 Den Forfærdelse, en Konge vækker, er som en ung Løves Brølen; den, som fortørner ham, synder imod sit Liv.
Konungens förskräckelse är såsom ens ungs lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar emot sitt lif.
3 Det er en Ære for en Mand at blive fra Trætte, men hver Daare vælter sig ind i den.
Det är enom man en ära, att han är utan träto; men de som gerna träta, de äro allesamman dårar.
4 Fordi det er Vinter, vil den lade ikke pløje; om Høsten vil han søge, og der er intet.
För kölds skull vill den late icke plöja; så måste han i andene tigga och intet få.
5 Raad i en Mands Hjerte er dybt Vand, men en forstandig Mand drager det op.
Rådet uti ens mans hjerta är såsom djup vatten; men en förståndig kan märka, hvad han menar.
6 Mange Mennesker udraabe hver sin Kærlighed; men hvo finder en trofast Mand?
Månge menniskor varda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsliga from är?
7 Den, som vandrer frem i sin Oprigtighed, er retfærdig; lyksalige ere hans Børn efter ham.
En rättfärdig, den i sine fromhet vandrar, hans barnom varder väl gångandes efter honom.
8 En Konge, som sidder paa Domstolen, udskiller alle onde med sine Øjne.
En Konung, den på stolenom sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sin ögon.
9 Hvo kan sige: Jeg har renset mit Hjerte; jeg er ren for min Synd?
Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrå mina synder?
10 To Slags Vægt og to Slags Efa, de ere begge en Vederstyggelighed for Herren.
Mångahanda vigt och mått, både är Herranom en styggelse.
11 Ogsaa af sine Gerninger kendes den unge, om han er ren, og om hans Gerning er ret.
Man känner ock en dräng på hans väsende, om han from och redelig vara vill.
12 Et Øre, som hører, og et Øje, som ser, ogsaa dem begge har Herren gjort.
Ett hörande öra, och seende öga, Herren gör dem båda.
13 Elsk ikke Søvn, at du ikke skal blive fattig; slaa dine Øjne op, saa skal du mættes af Brød.
Älska icke sömn, att du icke skall fattig varda; låt din ögon vaken vara, så får du bröd nog.
14 Det er slet! det er slet! siger Køberen; men naar han gaar bort, da roser han sig.
Ondt, ondt säger man, då man hafver det; men då det borto är, så rosar man det.
15 Der er Guld og mange Perler til; men Kundskabs Læber ere et dyrebart Kar.
Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.
16 Naar en gaar i Borgen for en fremmed, saa tag hans Klæder; og tag Pant af ham, naar det er for den ubekendte.
Tag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för den okändas skull.
17 Brød, tjent ved Bedrag, smager en Mand vel; men siden bliver hans Mund fuld af Grus.
Stulet bröd smakar hvarjom och enom väl; men derefter skall honom munnen full varda med hvassa stenar.
18 Beslutninger efter Raadslagning bestaa; før da Krig efter fornuftig Ledelse!
Anslag bestå, då man förer dem med råd; och krig skall man med förnuft föra.
19 Den, der gaar om som en Bagvadsker, aabenbarer Hemmeligheder; og indlad dig ikke med den, som er aabenmundet.
Var unbevarad med den som hemlighet uppenbarar, och med baktalare, och med falskom mun.
20 Hvo som bander sin Fader eller sin Moder, hans Lampe skal udslukkes midt i Mørket.
Den sinom fader och sine moder bannar, hans lykta skall utslockna midt i mörkret.
21 Den Arv, som man i Førstningen higer efter, den skal ikke velsignes paa det sidste.
Det arf, der man allt för mycket hastar till det varder på sistone icke välsignadt.
22 Sig ikke: Jeg vil betale ondt; bi efter Herren, og han skal frelse dig.
Säg icke: Jag vill vedergälla det onda. Förbida Herran, han skall hjelpa dig.
23 To Slags Vægt er en Vederstyggelighed for Herren, og falske Vægtskaaler ere ikke gode.
Mångahanda vigt är Herranom en styggelse; och en falsk våg är icke god.
24 En Mands Gang er at Herren, og hvad forstaar et Menneske sig paa sin Vej?
Hvars och ens gånger komma af Herranom; hvilken menniska förstår sin väg?
25 Det er Mennesket en Snare ubesindigt at sige: „Helligt!‟ og først efter Løfterne betænke det.
Det är menniskone en snara, lasta det helga, och sedan söka löfte.
26 En viis Konge udskiller de ugudelige og lader Hjulet gaa over dem.
En vis Konung förskingrar de ogudaktiga, och låter gå hjulet öfver dem.
27 Menneskens Aand er en Lampe fra Herren; den ransager alle Lønkamre i hans Indre.
Herrans lykta är menniskones ande; han går igenom hela hjertat.
28 Miskundhed og Sandhed bevare en Konge, og han støtter sin Trone ved Miskundhed.
Fromhet och sannfärdighet bevara Konungen, och hans säte består genom fromhet.
29 En Pryd for de unge er deres Kraft, og et Smykke for de gamle ere de graa Haar.
Unga mäns starkhet är deras pris, och de gamlas grå hår är deras prydning.
30 En Salvelse for den onde ere Striber af Saar og Slag, der trænge dybt ind i hans Krop.
Sår fördrifver det onda, och hela hjertans skada.
