Ordsprogene 19
1 Bedre er en fattig, som vandrer i sin Oprigtighed end den, hvis Læber ere forvendte, og som tilmed er en Daare.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Ogsaa naar en Sjæl er uden Kundskab, er det ikke godt, og den, som haster med Fødderne, glider ud.
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 Menneskets Daarlighed forvender hans Vej, og hans Hjerte vredes imod Herren.
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Gods tilfører mange Venner; men den ringe maa skilles fra sin Ven.
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Et falsk Vidne skal ikke agtes uskyldigt, og den, som taler Løgn, skal ikke undkomme.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Mange bejle til en Fyrstes Gunst, og enhver er Ven med en gavmild Mand.
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Alle den fattiges Brødre hade ham, ja, endog hans Venner holde sig langt fra ham; han jager efter Ord, som ikke ere til.
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Den, som forhverver sig Forstand, elsker sit Liv; den, som bevarer Indsigt, skal finde godt.
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Et falsk Vidne skal ikke agtes uskyldigt, og den, som taler Løgn, skal omkomme.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Det staar ikke en Daare vel an at leve højt, meget mindre en Tjener at herske over Fyrster.
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Et Menneskes Klogskab gør ham langmodig, og det er ham en Ære at overse Fornærmelse
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 Kongens Vrede er som en ung Løves Brølen; men hans Bevaagenhed er ligesom Dug paa Urter.
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 En daarlig Søn er sin Fader en Ulykke, og en Kvindes Trætter ere et vedholdende Tagdryp.
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Hus og Gods arves efter Forældre; men en forstandig Kvinde er fra Herren.
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Dovenskab nedsænker i en dyb Søvn, og en efterladen Sjæl skal hungre.
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Hvo som bevarer Budet, bevarer sin Sjæl; hvo der foragter sine Veje, skal dødes.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Hvo som forbarmer sig over den ringe, laaner Herren, og han skal betale ham hans Velgerning.
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Tugt din Søn, thi der er Haab; men vend ikke din Hu til at dræbe ham!
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Den, hvis Vrede er stor, maa lide Straf; thi dersom du frier ham, da maa du blive ved dermed.
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Adlyd Raad, og tag imod Tugt, at du kan blive viis paa dit sidste.
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Der er mange Anslag i en Mands Hjerte; men Herrens Raad det skal bestaa.
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Et Menneskes Lyst er hans Kærlighed; og en fattig er bedre end en Løgner.
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 At en frygter Herren, er til Liv; mæt skal han hvile, han skal ikke hjemsøges med Ulykke.
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Den lade stikker sin Haand i Fadet; han lader den end ikke komme til sin Mund igen.
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Slaa Spotteren, at den uerfarne maa blive forstandig; og irettesæt den forstandige, saa vil han vinde Kundskab.
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Den, der overfalder Faderen og bortjager Moderen, er en Søn, som gør til Skamme og Vanære.
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Lad kun af, min Søn! med at høre paa Formaning, saa du farer vild fra Kundskabs Ord.
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Et nedrigt Vidne spotter Retten, og de ugudeliges Mund sluger Uret.
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Straffedomme ere beredte til Spottere og Slag til Daarers Ryg.
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
