Ordsprogene 18

1 Særlingen søger sin egen Lyst; han vælter sig ind paa alt det, som staar fast.

Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.

2 Daaren har ikke Behag i Forstand, men deri, at hans Hjerte aabenbarer sig.

Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.

3 Naar en ugudelig kommer, kommer ogsaa Foragt og med Skammen Forhaanelse.

Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.

4 Ord i en Mands Mund ere dybe Vande, en sprudlende Bæk, Visdoms Kilde.

Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.

5 Det er ikke godt at anse den ugudeliges Person, at gøre en retfærdig Uret i Dommen.

Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.

6 Daarens Læber blande sig i Trætte, og hans Mund raaber efter Slag.

Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.

7 Daarens Mund er en Fordærvelse for ham selv, og hans Læber ere en Snare for hans Sjæl.

Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.

8 En Bagvadskers Ord lyde som Skæmt, dog trænge de ind i inderste Bug.

Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

9 Ogsaa den, som er efterladen i sin Gerning, er Broder til den, som er en Ødeland.

Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.

10 Herrens Navn er et fast Taarn, den retfærdige løber til det og bliver beskyttet.

HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

11 Den riges Gods er hans faste Stad og som en høj Mur i hans egen Tanke.

Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.

12 Foran Undergang hovmoder en Mands Hjerte sig; og foran Ære gaar Ydmyghed.

Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.

13 Naar nogen giver Svar, før han hører, er det ham en Daarskab og Skam.

Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.

14 En Mands Mod opholder ham i hans Sygdom; men naar Modet er nedslaaet, hvo kan bære det?

Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?

15 Den forstandiges Hjerte køber Kundskab, og de vises Øre søger efter Kundskab.

Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.

16 Et Menneskes Gave gør Rum for ham og fører ham frem for store Herrer.

Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.

17 Den, som er den første i sin Trætte, synes at have Ret; men hans Modpart kommer og prøver ham.

Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

18 Lodden gør, at Trætter ophøre, og den gør Skel imellem de mægtige.

Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

19 En Broder er mere genstridig end en fast Stad, og Trætter med ham ere som Stænger for et Palads.

En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.

20 En Mands Bug skal mættes af hans Munds Frugt, han skal mættes af sine Læbers Frembringelser.

Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.

21 Død og Liv ere i Tungens Vold, og hvo den elsker, skal æde dens Frugt.

Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

22 Hvo der har fundet en Hustru, har fundet en god Ting og bekommer en Velbehagelighed af Herren.

Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.

23 Den fattige taler med ydmyg Bøn; men en rig svarer med haarde Ord.

Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.

24 En Mand med mange Venner vil finde sig ilde stedt; men der er den Ven, som hænger fastere ved end en Broder.

Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.