Ordsprogene 17
1 Bedre er en tør Bid og Ro derhos end et Hus fuldt af slagtet Kvæg med Trætte.
Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2 En klog Tjener skal herske over en Søn, som gør Skam, og han skal dele Arv midt iblandt Brødre.
En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3 Diglen er til Sølvet og Ovnen til Guldet; men den, som prøver Hjerterne, er Herren.
Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4 Den onde agter paa uretfærdige Læber; Løgneren laaner Øre til den Tunge, der arbejder paa Fordærvelse.
En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5 Hvo som bespotter den fattige, forhaaner hans Skaber; hvo som glæder sig over Ulykke, skal ikke agtes uskyldig.
Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6 Børnebørn ere de gamles Krone, og Børnenes Pryd er deres Fædre.
De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7 Det staar ikke en Daare vel an at tale høje Ord, meget mindre en Fyrste at tale Løgn.
Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8 Skænk er en yndig Sten i deres Øjne, som modtage den; hvor som helst den vender sig hen, gør den Lykke.
En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9 Hvo som skjuler Overtrædelse, søger Kærlighed; men hvo som ripper op i en Sag, fjerner en fortrolig.
Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10 Skænd trænger dybere ind hos en forstandig end at slaa en Daare hundrede Gange.
En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 Den onde søger kun at vise Genstridighed, men et grusomt Bud skal sendes imod ham.
Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12 Lad en Mand møde en Bjørn, som Ungerne ere fratagne, kun ikke en Daare i hans Taabelighed.
Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
13 Hvo som gengiver godt med ondt, fra hans Hus skal det onde ikke vige.
Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14 Hvo som begynder Trætte, aabner for Vand; opgiv derfor Trætten, førend den vælter sig frem.
Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15 Den, som frikender den ugudelige, og den, som kender den retfærdige skyldig, ere begge Herren en Vederstyggelighed.
Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16 Hvortil skal dog Penge i Daarens Haand? er det for at købe Visdom, da han dog ikke har Forstand?
Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17 En Ven elsker altid, men en Broder fødes til Hjælp i Nød.
En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18 Et Menneske, som fattes Forstand, giver Haandslag og gaar i Borgen hos sin Næste.
En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19 Hvo der elsker Trætte, elsker Overtrædelse; hvo som søger Undergang, gør sin Dør høj.
Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20 Den, som er vanartig i Hjertet, skal ikke finde godt; og den, som taler forvendt med sin Tunge, skal falde i Ulykke.
Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21 Den, som avler en Daare, ham bliver det til Bedrøvelse, og en Daares Fader skal ikke glæde sig.
Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22 Et glad Hjerte er en god Lægedom; men et nedslaaet Mod udtørrer Benene.
Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23 Den ugudelige tager Gave i Smug for at bøje Rettens Stier.
Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24 For den forstandiges Ansigt er Visdommen; men en Daares Øjne ere ved Jordens Ende.
Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25 En daarlig Søn er sin Fader en Harm og sin Moder en Bedrøvelse.
En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26 Det er end ikke godt at lægge Bøder paa den retfærdige eller at slaa ædle Mænd tvært imod Ret.
Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27 Den, som sparer sine Ord, besidder Kundskab, og en koldsindig Mand er forstandig.
Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28 Ogsaa en Daare, om han tav, kunde regnes for viis; den, som holder sine Læber til, er forstandig.
Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
