Ordsprogene 16
1 Det staar til et Menneske, hvad han vil sætte sig for i Hjertet; men Tungens Svar er fra Herren.
En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
2 Alle en Mands Veje ere rene for hans egne Øjne, men Herren er den, som vejer Aanderne.
Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
3 Befal Herren dine Gerninger, saa skulle dine Anslag stadfæstes.
Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
4 Herren har gjort al Ting efter dets Øjemed; ogsaa den ugudelige er til Ulykkens Dag.
HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
5 Hver som er hovmodig i Hjertet, er Herren en Vederstyggelighed; man kan give sin Haand paa, at han ikke bliver agtet uskyldig.
En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
6 Ved Miskundhed og Sandhed udsones Misgerning; og ved Herrens Frygt viger man fra det onde.
Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
7 Naar Herren har Velbehag i en Mands Veje, da gør han, at ogsaa hans Fjender holde Fred med ham.
Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
8 Bedre er lidet med Retfærdighed end store Indtægter med Uret.
Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
9 Menneskets Hjerte optænker sin Vej; men Herren stadfæster hans Gang.
Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
10 Der er Guddoms Ord paa en Konges Læber, hans Mund maa ikke forsynde sig i Dom.
Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
11 Ret Vægt og rette Vægtskaaler høre Herren til, alle Vægtlodder i Posen ere hans Værk.
Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
12 Ugudeligheds Idræt er en Vederstyggelighed for Konger; thi ved Retfærdighed befæstes Tronen.
En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
13 Retfærdigheds Læber ere Konger en Velbehagelighed; og den, som taler Oprigtighed, ham elsker han.
Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
14 Kongens Vrede er Dødens Bud; men en viis Mand forsoner den.
Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
15 I Kongens Ansigts Lys er Livet, og hans Bevaagenhed er som en Sky med sildig Regn.
När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
16 At købe Visdom, hvor meget bedre er det end Guld? og at købe Forstand at foretrække for Sølv?
Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
17 De oprigtiges slagne Vej er at vige fra det onde; hvo der vil bevare sin Sjæl, maa vare paa sin Vej.
De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
18 Foran tindergang er Hovmod, og foran Fald gaar Stolthed.
Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
19 Det er bedre at være ydmyg i Aanden med de elendige end at dele Bytte med de hovmodige.
Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
20 Hvo som giver Agt paa Ordet, skal finde godt; og den, som forlader sig paa Herren, han er lyksalig.
Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
21 Den, som er viis i Hjertet, skal kaldes forstandig, og Læbernes Sødme forøger Lærdom.
Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
22 Klogskab er for den, som ejer den, Livets Kilde; men Daarers Tugt er Taabelighed.
En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
23 Den vises Hjerte gør hans Mund forstandig og lægger end mere Lærdom paa hans Læber.
Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
24 Liflige Taler ere Honningkage, sød for Sjælen og Lægedom for Benene.
Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
25 Der er en Vej, som synes en Mand ret; men til sidst bliver den Vej til Døden.
Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
26 Arbejderens Hunger arbejder for ham; thi hans Mund driver paa ham.
Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
27 En nedrig Mand bereder Ulykke, og paa hans Læber er der som en brændende Ild.
Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
28 En forvendt Mand kommer Trætte af Sted, og en Bagvadsker fjerner en fortrolig.
En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
29 En Voldsmand bedaarer sin Næste og fører ham paa en Vej, som ikke er god.
Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
30 Hvo der lukker sine Øjne for at optænke forvendte Ting, og hvo som bider sine Læber sammen, har alt fuldbragt det onde.
Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
31 Graa Haar er en dejlig Krone, naar de findes paa Retfærdigheds Vej.
En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
32 Den langmodige er bedre end den vældige, og den, som hersker over sin Aand, er bedre end den, der indtager en Stad.
Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
33 Lodden kastes i Skødet; men den falder, alt som Herren vil.
Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
