Ordsprogene 16
1 Det staar til et Menneske, hvad han vil sætte sig for i Hjertet; men Tungens Svar er fra Herren.
En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
2 Alle en Mands Veje ere rene for hans egne Øjne, men Herren er den, som vejer Aanderne.
Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
3 Befal Herren dine Gerninger, saa skulle dine Anslag stadfæstes.
Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
4 Herren har gjort al Ting efter dets Øjemed; ogsaa den ugudelige er til Ulykkens Dag.
Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
5 Hver som er hovmodig i Hjertet, er Herren en Vederstyggelighed; man kan give sin Haand paa, at han ikke bliver agtet uskyldig.
All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
6 Ved Miskundhed og Sandhed udsones Misgerning; og ved Herrens Frygt viger man fra det onde.
Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
7 Naar Herren har Velbehag i en Mands Veje, da gør han, at ogsaa hans Fjender holde Fred med ham.
Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
8 Bedre er lidet med Retfærdighed end store Indtægter med Uret.
Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
9 Menneskets Hjerte optænker sin Vej; men Herren stadfæster hans Gang.
Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
10 Der er Guddoms Ord paa en Konges Læber, hans Mund maa ikke forsynde sig i Dom.
Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
11 Ret Vægt og rette Vægtskaaler høre Herren til, alle Vægtlodder i Posen ere hans Værk.
Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
12 Ugudeligheds Idræt er en Vederstyggelighed for Konger; thi ved Retfærdighed befæstes Tronen.
Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
13 Retfærdigheds Læber ere Konger en Velbehagelighed; og den, som taler Oprigtighed, ham elsker han.
Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
14 Kongens Vrede er Dødens Bud; men en viis Mand forsoner den.
Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
15 I Kongens Ansigts Lys er Livet, og hans Bevaagenhed er som en Sky med sildig Regn.
När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
16 At købe Visdom, hvor meget bedre er det end Guld? og at købe Forstand at foretrække for Sølv?
Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
17 De oprigtiges slagne Vej er at vige fra det onde; hvo der vil bevare sin Sjæl, maa vare paa sin Vej.
De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
18 Foran tindergang er Hovmod, og foran Fald gaar Stolthed.
Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
19 Det er bedre at være ydmyg i Aanden med de elendige end at dele Bytte med de hovmodige.
Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
20 Hvo som giver Agt paa Ordet, skal finde godt; og den, som forlader sig paa Herren, han er lyksalig.
Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
21 Den, som er viis i Hjertet, skal kaldes forstandig, og Læbernes Sødme forøger Lærdom.
En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
22 Klogskab er for den, som ejer den, Livets Kilde; men Daarers Tugt er Taabelighed.
Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
23 Den vises Hjerte gør hans Mund forstandig og lægger end mere Lærdom paa hans Læber.
Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
24 Liflige Taler ere Honningkage, sød for Sjælen og Lægedom for Benene.
Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
25 Der er en Vej, som synes en Mand ret; men til sidst bliver den Vej til Døden.
Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
26 Arbejderens Hunger arbejder for ham; thi hans Mund driver paa ham.
Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
27 En nedrig Mand bereder Ulykke, og paa hans Læber er der som en brændende Ild.
En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
28 En forvendt Mand kommer Trætte af Sted, og en Bagvadsker fjerner en fortrolig.
En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
29 En Voldsmand bedaarer sin Næste og fører ham paa en Vej, som ikke er god.
En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
30 Hvo der lukker sine Øjne for at optænke forvendte Ting, og hvo som bider sine Læber sammen, har alt fuldbragt det onde.
Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
31 Graa Haar er en dejlig Krone, naar de findes paa Retfærdigheds Vej.
Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
32 Den langmodige er bedre end den vældige, og den, som hersker over sin Aand, er bedre end den, der indtager en Stad.
En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
33 Lodden kastes i Skødet; men den falder, alt som Herren vil.
Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.
