Ordsprogene 15
1 Et mildt Svar dæmper Vrede; men et bittert Ord vækker Fortørnelse.
Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.
2 De vises Tunge giver god Kundskab, men Daarers Mund udgyder Taabelighed.
De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.
3 Herrens Øjne ere alle Vegne, og de beskue onde og gode.
HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.
4 Tungens Blidhed er et Livsens Træ; men Forvendthed ved den er Sønderknuselse i Aanden.
En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.
5 Daaren foragter sin Faders Tugtelse; men den, som agter paa Revselse, handler klogt.
Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.
6 I den retfærdiges Hus er meget Gods; men der er Forstyrrelse i den ugudeliges Indtægt.
Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.
7 De vises Læber udstrø Kundskab; men Daarernes Hjerte er ikke saa.
De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.
8 De ugudeliges Offer er Herren en Vederstyggelighed; men de oprigtiges Bøn er ham en Velbehagelighed.
De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.
9 De ugudeliges Vej er Herren en Vederstyggelighed; men den, som stræber efter Retfærdighed, elsker han:
En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.
10 Streng Tugt venter den, som forlader Stien; den, som hader Irettesættelse, skal dø.
Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.
11 Dødsriget og Afgrunden ligge aabenbare for Herren, meget mere Menneskens Børns Hjerter. (Sheol h7585)
Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan! (Sheol h7585)
12 En Spotter elsker ikke den, som sætter ham i Rette, han gaar ikke til de vise.
Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.
13 Et glad Hjerte gør Ansigtet livligt; men ved Hjertets Bekymring nedslaas Modet.
Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.
14 Den forstandiges Hjerte søger Kundskab, men Daarers Mund finder Behag i Taabelighed.
Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.
15 Alle den elendiges Dage ere onde; men et glad Hjerte er et bestandigt Gæstebud.
Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.
16 Bedre er lidet med Herrens Frygt end stort Liggendefæ med Uro.
Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.
17 Bedre er en Ret grønne Urter, naar der er Kærlighed hos, end en fed Okse, naar der er Had hos.
Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.
18 En hidsig Mand opvækker Trætte, men en langmodig dæmper Kiv.
En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.
19 Den lades Vej er som et Tjørnegærde; men de oprigtiges Sti er banet.
Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.
20 En viis Søn glæder sin Fader; men et daarligt Menneske foragter sin Moder.
En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
21 Daarskab er en Glæde for den, som fattes Forstand, men en forstandig Mand vandrer ret frem.
I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.
22 Anslag blive til intet, naar der ikke er holdt Raad; men hvor der er mange Raadgivere, der bestaa de.
Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
23 Glæde har en Mand af sin Munds Svar; og et Ord i rette Tid — hvor godt!
En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere. (Sheol h7585)
25 Herren nedriver de hovmodiges Hus; men han stadfæster Enkens Landemærke.
Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.
26 Den ondes Anslag ere Herren en Vederstyggelighed; men Lifligheds Ord ere rene.
För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.
27 Den, som jager efter Vinding, forstyrrer sit Hus; men den, som hader Gaver, skal leve.
Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.
28 Den retfærdiges Hjerte betænker sig paa at svare; men de ugudeliges Mund udgyder onde Ting.
Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.
29 Herren er langt borte fra de ugudelige, men hører de retfærdiges Bøn.
HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.
30 Lys for Øjnene glæder Hjertet; et godt Budskab giver Marv i Benene.
En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.
31 Det Øre, som hører efter Irettesættelse til Livet, han tager Bo midt iblandt de vise.
Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.
32 Den, som lader Tugt fare, foragter sin Sjæl; men den, som hører efter Irettesættelse, forhverver sig Forstand.
Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.
33 Herrens Frygt er Tugt til Visdom, og Ydmyghed gaar foran Ære.
HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.
