Ordsprogene 14
1 Kvinders Visdom har bygget sit Hus; men Daarskaben bryder det ned med sine Hænder.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Den, som vandrer i sin Oprigtighed, frygter Herren; men den, som gaar paa Krogveje, foragter ham.
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 I Daarens Mund er Hovmods Ris; men de vises Læber skulle bevare dem selv.
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Hvor ingen Øksne ere, der er Krybben ren; men megen Indtægt kommer ved Oksens Kraft.
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Et trofast Vidne lyver ikke; men et falsk Vidne udblæser Løgne.
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Spotteren søger Visdom, og han finder den ikke; men for den forstandige er Kundskab let.
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Gak bort fra en Mand, som er en Daare; thi du vil ikke have fundet Kundskab paa hans Læber.
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Den kloges Visdom er, at han forstaar sig paa sin Vej; men Daarers Taabelighed er, at de blive bedragne.
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 Daarerne spottes af deres eget Skyldoffer; men med de oprigtige er Velbehageligheden.
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Hjertet kender sin Sjæls Bitterhed, og en fremmed skal ikke blande sig i dets Glæde.
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 De ugudeliges Hus skal ødelægges; men de retsindiges Telt skal blomstre.
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Der er en Vej, som kan synes en Mand ret; men til sidst bliver den Vej til Døden.
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Selv under Latteren føler Hjertet Smerte, og til sidst bliver Glæden Bedrøvelse.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Den, hvis Hjerte er afveget, skal mættes ved sine Veje, men den gode Mand ved det, han har i Eje.
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Den uerfarne tror alting, men den kloge agter paa sin Gang.
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Den vise frygter og viger fra ondt; men en Daare er overmodig, og tryg.
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Den, som er hastig til Vrede, gør Daarlighed, og den underfundige Mand hades.
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 De uvidende arve Daarlighed; men de kloge favne Kundskab.
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 De onde maa bøje sig for de godes Ansigt og de ugudelige for den retfærdiges Porte.
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Selv for sin Ven er den fattige forhadt; men mange ere de, som elske den rige.
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Hvo som foragter sin Næste, synder; men den, som forbarmer sig over de elendige, er lyksalig.
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 Fare ikke de vild, som optænke ondt? men de, som optænke godt, finde Miskundhed og Troskab.
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 I alt besværligt Arbejde er der Fordel; men hvor det bliver ved Læbers Ord, fører det kun til Mangel.
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 De vises Rigdom er deres Krone; men Daarers Taabelighed bliver Taabelighed.
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Et sanddru Vidne redder Sjæle, men den, som udblæser Løgn, er svigefuld.
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 I Herrens Frygt har en et stærkt Værn, og for hans Børn skal der være en Tilflugt.
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 Herrens Frygt er Livets Kilde, saa at man viger fra Dødens Snarer.
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 At have meget Folk er en Konges Ære; men hvor Folket er borte, er det en Fyrstes Fordærvelse.
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Den langmodige har megen Forstand; men den, som er hastig i Sindet, forraader Daarskab.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Et blidt Hjerte er Liv for Legemet; men Hidsighed er Raaddenhed for Benene,
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Hvo som fortrykker den ringe, forhaaner hans Skaber; men hvo som forbarmer sig over den fattige, ærer ham.
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Den ugudelige styrtes for sin Ondskab; men den retfærdige har Fortrøstning i sin Død.
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 I den forstandiges Hjerte hviler Visdommen; men i Daarers Indre giver den sig til Kende.
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Retfærdighed ophøjer et Folk; men Synden er Folkenes Skændsel
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 Kongens Velbehag er til en klog Tjener, men hans Vrede er over den, som gør Skam.
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
