Ordsprogene 13
1 En viis Søn modtager sin Faders Tugt; men en Spotter hører ikke paa Irettesættelse.
En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
2 Af sin Munds Frugt nyder en Mand godt; men de troløses Sjæl høster Krænkelse.
Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
3 Hvo som vogter sin Mund, bevarer sin Sjæl; den, som lader sine Læber vidt op, ham er det til Fordærvelse.
Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
4 Den lades Sjæl begærer og faar intet; men de flittiges Sjæl næres rigeligt.
Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
5 Den retfærdige hader Løgns Ord; men den ugudelige gør Skam og Vanære.
Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
6 Retfærdighed bevarer den, som vandrer oprigtigt sin Vej; men Ugudelighed styrter Synderen.
Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
7 Der er den, som holder sig for rig og har dog intet; og den, som holder sig for fattig og har meget Gods.
Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
8 En Mands Rigdom er Løsepenge for hans Liv! men en fattig hører ikke paa Irettesættelse.
Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
9 De retfærdiges Lys skinner frydeligt; men de ugudeliges Lampe skal udslukkes.
De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
10 Ved Hovmod foraarsager man kun Trætte; men hos dem, som lade sig raade, er Visdom.
Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
11 Gods formindskes ved Forfængelighed; men hvo som samler i Haanden, forøger det.
Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
12 Forventning, som forhales, krænker Hjertet; men naar det kommer, som man begærer, da er det et Livsens Træ.
Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Hvo som foragter Ordet, bereder sig Fordærvelse; men hvo som frygter Budet, han faar Løn derfor.
Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
14 Den vises Lærdom er Livets Kilde, saa at man viger fra Dødens Snarer.
Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
15 En god Forstand giver Naade; men de troløses Vej er haard.
Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
16 Hver, som er klog, gør sine Ting med Forstand; men Daaren udbreder Taabelighed.
Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
17 Et ugudeligt Sendebud falder i Ulykke; men et trofast Bud er Lægedom.
En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
18 Hvo, som lader Tugt fare, faar Armod og Skam; men den, som agter paa Revselse, faar Ære.
Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
19 Naar det sker, som man begærer, da er det sødt for Sjælen; men at vige fra ondt, er Daarer en Vederstyggelighed.
Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
20 Den, som omgaas med vise, bliver viis, men den, som er Ven med Daarer, faar Ulykke.
Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
21 Ulykke forfølger Syndere; men den retfærdige betales med godt.
Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
22 Den gode efterlader Børnebørn en Arv; men Synderes Gods er gemt til den retfærdige.
Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
23 Den fattiges nyopdyrkede Land yder megen Føde; men der er den, som gaar til Grunde, fordi han ikke gør Ret.
De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
24 Hvo som sparer sit Ris, hader sin Søn; men den, som elsker ham, tugter ham tidligt.
Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
25 Den retfærdige kan spise, til hans Sjæl bliver mæt; men de ugudeliges Bug skal lide Mangel.
Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
