Ordsprogene 12
1 Hvo, som elsker Tugt, elsker Kundskab; men hvo, som hader Revselse, er ufornuftig.
Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 Den gode vinder Velbehag af Herren; men den rænkefulde Mand finder Fordømmelse.
Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
3 Et Menneske befæstes ikke ved Ugudelighed; men de retfærdiges Rod rokkes ikke.
Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
4 En duelig Hustru er sin Mands Krone; men naar hun beskæmmer ham, er hun som Raaddenhed i hans Ben.
En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
5 De retfærdiges Tanker ere Ret; de ugudeliges Raadslag er Svig.
De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
6 De ugudeliges Tale er om at lure paa Blod; men de oprigtiges Mund bringer Redning.
De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
7 De ugudelige skulle omkastes, saa at de ikke ere mere til; men de retfærdiges Hus skal bestaa.
De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
8 En Mand roses efter sin Forstands Beskaffenhed; men den, som er forvendt i Hjertet, bliver til Foragt.
I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
9 Den, som er ringe agtet og har en Træl, er bedre faren end den, som ærer sig selv og fattes Brød.
Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
10 Den retfærdige har Omsorg for sit Kvægs Liv; men de ugudeliges Barmhjertighed er Grusomhed.
Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 Den, som dyrker sin Jord, mættes med Brød; men den, som løber efter Løsgængere, fattes Forstand.
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
12 Den ugudelige attraar Snaren, der er lagt for de onde; men de retfærdige slaa Rod.
Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
13 I Læbers Forsyndelse er der en Snare for den onde; men den retfærdige skal komme ud af Angest.
Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
14 En Mand skal mættes med godt af sin Munds Frugt, og hvad et Menneskes Hænder have fortjent, skal gengældes ham.
Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
15 Daarens Vej er ret i hans egne Øjne, men den, som hører efter Raad, er viis.
Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
16 Daarens Fortørnelse giver sig til Kende samme Dag; men den, som skjuler Forsmædelse er klog.
Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
17 Den, som aander Trofasthed, forkynder, hvad Ret er; men et falsk Vidne forkynder Svig.
Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
18 Der er den, som taler ubetænksomme Ord, der ere som Kaardestik; men de vises Tunge er Lægedom.
Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
19 Sandheds Læbe bestaar altid; men Falskheds Tunge bliver kun et Øjeblik.
Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
20 Der er Svig i deres Hjerte; som optænke ondt; men for dem, som raade til Fred, er der Glæde.
De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
21 Den retfærdige skal ingen som helst Ulykke vederfares; men de ugudelige have fuldt op af ondt.
Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 Falske Læber ere Herren en Vederstyggelighed; men de, som handle trolig, ere ham en Velbehagelighed.
En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
23 Et klogt Menneske skjuler sin Kundskab; men Daarers Hjerte udraaber deres Daarskab.
En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
24 De flittiges Haand skal komme til at herske; men Ladhed skal vorde trælbunden.
De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
25 Bekymring i en Mands Hjerte nedbøjer det; men et godt Ord glæder det.
Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
26 Den retfærdige vejleder sin Ven; men de ugudeliges Vej vildleder dem selv.
Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
27 Den lade skal ikke stege sin Jagt; men den flittige er en dyrebar Skat for et Menneske.
Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
28 Paa Retfærdigheds Sti er Liv, og dens banede Vej er ikke til Døden.
På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
