Ordsprogene 11
1 Falske Vægtskaaler ere Herren en Vederstyggelighed, men fuldvægtige Lodder ere ham en Velbehagelighed.
Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
2 Hovmodighed kom, der kom og Forsmædelse; men hos de ydmyge er Visdom.
Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
3 De retsindige, dem leder deres Oprigtighed; men de troløse, dem ødelægger deres forvendte Væsen.
Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
4 Gods hjælper ikke paa Vredens Dag, men Retfærdighed redder fra Døden.
Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
5 Den oprigtiges Retfærdighed gør hans Vej jævn; men den ugudelige falder ved sin Ugudelighed.
Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
6 De oprigtige, dem redder deres Retfærdighed; men de troløse, de fanges i deres egen Ondskab.
De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
7 Naar et ugudeligt Menneske dør, er det forbi med hans Haab, og det er forbi med de uretfærdiges Forventelse.
När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
8 Den retfærdige udfries af Nød, og den ugudelige kommer i hans Sted.
Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
9 Med Munden ødelægger den vanhellige sin Næste; men ved Kundskab udfries de retfærdige.
Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
10 En Stad skal fryde sig, naar det gaar de retfærdige vel, og naar de ugudelige omkomme, da bliver der Jubel.
En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
11 Ved de retsindiges Velsignelse ophøjes en Stad; men ved de ugudeliges Mund nedbrydes den.
Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
12 Den, som fattes Forstand, foragter sin Næste; men en Mand, som har Forstand, tier.
Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
13 Den, der gaar omkring som en Bagvadsker, aabenbarer Hemmeligheder; men den, som er fast i Aanden, skjuler Sagen.
En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
14 Hvor ingen Styrelse er, falder et Folk; hvor mange Raadgivere ere, der er Frelse.
Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
15 Naar en borger for en fremmed, da faar han vist en Ulykke; men den, som hader at give Haandslag, er tryg.
Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
16 En yndig Kvinde holder fast ved Ære, og Voldsmænd holde fast ved Rigdom.
Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
17 Den, som gør vel imod sin Sjæl, er en barmhjertig Mand; men den, som plager sit Kød, er en grusom Mand.
En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
18 Den ugudelige forhverver en Løn, som er falsk; men den, som saar Retfærdighed, faar en Løn, som er sand.
De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
19 Saa er Retfærdighed til Liv; men den, der efterjager ondt, haster til sin Død.
Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
20 De vanartige i Hjertet ere en Vederstyggelighed for Herren; men de, som vandre oprigtigt deres Vej, ere ham en Velbehagelighed.
Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
21 Man kan give sin Haand paa, at den onde ikke bliver agtet uskyldig; men de retfærdiges Sæd skal undkomme.
Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
22 Som et Smykke af Guld i Næsen paa en So, saa er en dejlig Kvinde, som intet Skøn har.
En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
23 De retfærdiges Begæring er kun godt; men Vreden rammer de ugudeliges Forventning.
De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
24 Der er den, som udspreder rigeligt, og ham tillægges end mere; og der er den, som holder tilbage mere, end ret er, og dog bliver der kun Mangel.
Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
25 En Sjæl, som velsigner, skal blive rig; og den, som vederkvæger, skal selv blive vederkvæget.
Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
26 Hvo som holder Korn tilbage, ham bander Folket; men Velsignelsen kommer paa dens Hoved, som sælger det ud.
Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
27 Hvo der søger efter godt, stræber efter Velbehagelighed; men hvo der leder efter ondt, ham skal det vederfares.
Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
28 Hvo, som forlader sig paa sin Rigdom, han skal falde; men de retfærdige skulle grønnes som et Blad.
Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
29 Den, som forstyrrer sit Hus, arver Vind, og Daaren bliver Træl for den, som er viis i Hjertet.
Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
30 Den retfærdiges Frugt er et Livsens Træ, og den vise vinder Sjæle.
Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
31 Se, den retfærdige faar Betaling paa Jorden, hvor meget mere den ugudelige og Synderen?
Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
