Ordsprogene 10
1 En viis Søn glæder sin Fader, men en daarlig Søn er sin Moders Bedrøvelse.
En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.
2 Ugudeliges Liggendefæ gavner intet, men Retfærdighed redder fra Døden.
Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.
3 Herren lader ikke den retfærdiges Sjæl hungre, men de ugudeliges Begærlighed støder han tilbage.
Herren låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.
4 Den, som arbejder med lad Haand, bliver fattig; men de flittiges Haand gør rig.
En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.
5 Den, som samler om Sommeren, er en klog Søn; den, som sover om Høsten, er en Søn, der gør Skam.
Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.
6 Velsignelser ere over den retfærdiges Hoved, men Vold skjuler de ugudeliges Mund.
Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
7 Den retfærdiges Ihukommelse er til Velsignelse; men de ugudeliges Navn smuldrer hen.
De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.
8 Den, som er viis af Hjerte, tager imod Budene; men den, som er en Daare i sin Mund, styrtes.
Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.
9 Den, som vandrer i Oprigtighed, vandrer tryggelig; men den, som gaar Krogveje, bliver røbet.
Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.
10 Den, som giver Vink med Øjet, foraarsager Krænkelse; og den, som er en Daare i sin Mund, styrtes.
Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.
11 Den retfærdiges Mund er Livets Kilde, men Vold skjuler de ugudeliges Mund.
Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
12 Had opvækker Trætter, men Kærlighed skjuler alle Overtrædelser.
Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.
13 Paa den forstandiges Læber findes Visdom; men en Kæp er for den uforstandiges Ryg.
Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.
14 De vise gemme paa Kundskab; men for Daarens Mund er Undergang nær.
De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.
15 Den riges Gods er hans faste Stad; men de fattiges Armod er deres egen Undergang.
Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.
16 Den retfærdiges Løn er til Livet; den ugudeliges Indtægt er til Synd.
Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.
17 At bevare Tugt er Vej til Livet; men den, som lader Tilrettevisning fare, vildleder.
Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.
18 Den, som dølger Had, har falske Læber, og den, som bringer ondt Rygte ud, er en Daare.
Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.
19 Hvor mange Ord ere, der lader Overtrædelse ikke af; men den, som sparer sine Læber, er klog.
Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.
20 Den retfærdiges Tunge er udsøgt Sølv; de ugudeliges Hjerte er intet værd.
Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.
21 Den retfærdiges Læber nære mange; men ved den uforstandige dø Daarer.
Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.
22 Herrens Velsignelse gør rig, og han føjer ikke Smerte til den.
Herrans välsignelse gör rikan utan mödo.
23 Det er for Daaren som en Leg, naar han gør en skændig Ting; men den forstandige Mand har Visdom.
En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.
24 Hvad den ugudelige frygter for, det skal komme over ham; men de retfærdiges Begæring skal Gud give ham.
Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.
25 Naar Hvirvelvinden farer forbi, saa er den ugudelige ikke mere; men en retfærdig har en evig Grundvold.
Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.
26 Som Eddike er for Tænderne, og som Røg er for Øjnene, saa er den lade for dem, som udsende ham.
Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.
27 Herrens Frygt lægger Dage til; men de ugudeliges Aar forkortes.
Herrans fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.
28 De retfærdiges Forventelse er Glæde, men de ugudeliges Haab forgaar.
Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.
29 En fast Borg er Herrens Vej for den retskafne, men Fordærvelse for dem, som gøre Uret.
Herrans väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.
30 Den retfærdige skal ikke rokkes evindelig; men de ugudelige skulle ikke bo i Landet.
Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.
31 Den retfærdiges Mund fremfører Visdom, men den Tunge, som taler forvendte Ting, skal udryddes.
Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.
32 Den retfærdiges Læber kende, hvad der er velbehageligt, men de ugudeliges Mund fremfører forvendte Ting.
Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.
