< Markus 7 >

1 Og Farisæerne og nogle af de skriftkloge, som vare komne fra Jerusalem, samle sig om ham.
Jerusalem lokv aanv Parisis okv Pvbv tamsarnv mego aadum sila Jisunyi dooyumto.
2 Og da de saa nogle af hans Disciple holde Maaltid med vanhellige, det er utoede, Hænder
Bunu ninyigv lvbwlaksu megonyi lasok mabv dvnam ham dvdubv kaapa toku, vbvrinam v ribu mato—ho v, bunu Parisis vdwgv nyi v vbvritoka vnam aingbv bunu lasok mato.
3 (thi Farisæerne og alle Jøderne spise ikke uden at to Hænderne omhyggeligt, idet de fastholde de gamles Overlevering;
(Parisis vdwv, Jius kvgonv vdwvkam, abuapa gv tamsarnam lokv rimingvto: bunu alvyaungbv lasok mabo loka dvnam dvmato;
4 og naar de komme fra Torvet, spise de ikke uden først at tvætte sig; og der er mange andre Ting, som de have vedtaget at holde, Tvætninger af Bægere og Krus og Kobberkar og Bænke),
vmalo bunu bajar lokv aanv ogu-ogu a harkak chomalo dvmato. Okv bunu bunugv chinam achialvbv kvvbi ribu vkv riming gvtato vbv rito, koobu vdwa, pvchwng vdwa, talu vdwa, okv gadw vdwa alvyaungbv harkaknam.)
5 saa spurgte Farisæerne og de skriftkloge ham ad: „Hvorfor vandre dine Disciple ikke efter de gamles Overlevering, men holde Maaltid med vanhellige Hænder?”
Vkvlvgabv Parisis vdwv okv Pvbv tamsarnv vdwv Jisunyi tvvkato, “Noogv lvbwlaksu vdwv ngonugv abuapa vdwgv tamsarla jilu nama riming gvmabv, vbvritoa lasok mabv dvnam a dvnam si ogubv ridunv?”
6 Men han sagde til dem: „Rettelig profeterede Esajas om eder, I Hyklere! som der er skrevet: „Dette Folk ærer mig med Læberne, men deres Hjerte er langt borte fra mig.
Jisu bunua mirwkto, “Aijaya nonugv lvkwngbv nyikrw kaapv namv vdwgo jvjv rungpvku! Nonuno kaakudubvrinv, vbv ninyigv lvknam aingbv: ‘Pwknvyarnv mindu, so nyi vdw si, ngam gamchar lokv mwng mvngdvdu, vbvritola jvjvbv bunugv haapok v ngam adudo.
7 Men de dyrke mig forgæves, idet de lære Lærdomme, som ere Menneskers Bud.”
Bunugv ngam kunamjonam v bunugv lvgabv ogu anyung kaamanvgobv rinyadu, ogulvgavbolo bunu nyi gv mvnam pvbv nga ngoogv pvbv aing gubv tamsardo!’
8 I forlade Guds Bud og holde Menneskers Overlevering.”
“Nonu Pwknvyarnv gv gamki nam a gakye pvvtola okv nyi gv tamsar kolo vngyadu.”
9 Og han sagde til dem: „Smukt ophæve I Guds Bud, for at I kunne holde eders Overlevering.
Okv Jisu minbwngto, “Nonuno nyebabala Pwknvyarnv gv Pvbv nga tua yatola, bununo atugv tamsar nama bvngya dubv vla ridu.
10 Thi Moses har sagt: „Ær din Fader og din Moder”; og: „Den, som bander Fader eller Moder, skal visselig dø.”
Moses gamkito, ‘Nonugv Anv okv nonugv Abua mvngdv laka,’ okv, ‘yvvbunudw atugv Anv vmalo atugv Abua alvmabv beedunv hum sidubv mvreku.’
11 Men I sige: Naar en Mand siger til sin Fader eller sin Moder: „Det, hvormed du skulde være hjulpen af mig, skal være Korban (det er: Tempelgave),”
Vbvritola nonu tamsardo ho nyi v ninyigv anv okv abua ridur nvdubv ogugo doopv tvla, vbvritola minam v, ‘So si Korban’ (hv minam v, si Pwknvyarnv gv rise ngv ngokv yama),
12 da tilstede I ham ikke mere at gøre noget for sin Fader eller Moder,
nw ninyigv anv vmalo abua ridur svngv lokv mvngnga suduku.
13 idet I ophæve Guds Ord ved eders Overlevering, som I have overleveret; og mange lignende Ting gøre I.”
So apiabv nonugv nyi vdwa tamsar sarlwknamv Pwknvyarnv gv gamchar a milamia yadu. Okv ho apiabv kvvbi rinam vka achialvbv nonu ridu.”
14 Og han kaldte atter Folkeskaren til sig og sagde til dem: „Hører mig alle, og forstaar!
Vbvrinamv Jisu lvkodv nyitwng go goklwk tvla okv bunua minto, “Nonu mvnwngngv, ngoogv minam a tvvria tvka, okv chinlaka.
15 Der er intet uden for Mennesket, som, naar det gaar ind i ham, kan gøre ham uren; men hvad der gaar ud af Mennesket, det er det, som gør Mennesket urent.
Agum lokv ogu-ogu v nyi gv arwnglo aanv hv ninyia darwk madubv mvla madunv. Vmabvyadv, so si nyi gv lokv ogu-ogu linv hv nyi a darwk madubv mvya dunv.” Tvvto laka, hvbvrikunmv, nonuno nyarung doodu nvlo.
16 [Dersom nogen har Øren at høre med, han høre!”]
Vbvrikunamv, tvvtoka, nonu nyarung gvdubolo.
17 Og da han var gaaet ind i Huset og var borte fra Skaren, spurgte hans Disciple ham om Lignelsen.
Vdwlo nw nyitwng ham kayu pikula okv naamlo vngtoku, nw gv lvbwlaksu vdwv so gv minam sum minbwk jilabv vla ninyia tvuto.
18 Og han siger til dem: „Ere ogsaa I saa uforstandige? Forstaa I ikke, at intet, som udenfra gaar ind i Mennesket, kan gøre ham uren?
Jisu mintoku bunua, “Nonuno yvv kvvbinyi aka chilvyama,” “Nonu chima? Nyi a agum lokv arwnglo aanv ogu-ogu hv jvjvbv ninyia ogugoka darwk madubv mvlama,
19 Thi det gaar ikke ind i hans Hjerte, men i hans Bug og gaar ud ad den naturlige Vej, og saaledes renses al Maden.”
ogulvgavbolo si ninyigv haapok lo aamadu vbvritola ninyigv leit arwnglo okv vbvrinamv ayak lokv agum liyadoku.” (Svbv mindula, Jisu minbwk jito dvnam dvdv ngv alvdu dvdubv.)
20 Men han sagde: „Det, som gaar ud af Mennesket, dette gør Mennesket urent.
Okv nw minbwngla minto, “So si ogugo nyi arwnglokv agum linv hv yadv ninyia darwk madubv mvdu.
21 Thi indvortes fra, fra Menneskenes Hjerte, udgaa de onde Tanker, Utugt, Tyveri, Mord,
Arwng lokv, nyi gv haapok lokv, alvmanv nga mvnglindu hv ninyia gwngmursingmur ridung nga rimudu, chorit modu, mvki modu,
22 Hor, Havesyge, Ondskab, Svig, Uterlighed, et ondt Øje, Forhaanelse, Hovmod, Fremfusenhed;
kvvbi gv nywngnyilu nga kaabiu modu, dvgum mola, okv alvmanv dvdv nga rila; dvkupdvritla, konurvnvla, Tanyumtakitla, mvngyakayala, kaimvngsula, okv riporiola
23 alle disse onde Ting udgaa indvortesfra og gøre Mennesket urent.”
So mvnwng si alvmanv ngv nyi gv arwng lokv lindu okv ninyia darwk momadu.”
24 Og han stod op og gik bort derfra til Tyrus's og Sidons Egne. Og han gik ind i et Hus og vilde ikke, at nogen skulde vide det. Og han kunde dog ikke være skjult;
Vbvrinamv Jisu vngyula vnglintoku Taire gv pamtv mooku adarlo. Nw naam gulo aatoku okv ninyia hoka doopv vla yvvnyika chingku nwngmagvri, vbvritola nw doosi nyumatoku.
25 men en Kvinde, hvis lille Datter havde en uren Aand, havde hørt om ham og kom straks ind og faldt ned for hans Fødder;
Nyimvmvvga go, ninyigv kuunyijar a alvmanv dow naanamgo, Jisunyi tvvpato okv vjakgobv ninyi gvlo aato okv ninyigv lvpalo gilwkto.
26 (men Kvinden var græsk, af Herkomst en Syrofønikerinde, ) og hun bad ham om, at han vilde uddrive den onde Aand af hendes Datter.
Nyimvmvvga angv Jentail go, Sairia gv Poenesia mooku lo bvngnam go. Nw Jisunyi koodwkkrwkla kooto ninyigv kuunyijar lo alvmanv dow a charkak jilabv vla minto.
27 Og han sagde til hende: „Lad først Børnene mættes; thi det er ikke smukt at tage Børnenes Brød og kaste det for de smaa Hunde.”
Vbvritola Jisu mirwksito, “Klai ngonu vmi vdwa dvmu cholaju. So si alvbv rima vmi gv dvnam a dvritla okv iki vdwa orjinamv.”
28 Men hun svarede og siger til ham: „Jo, Herre! ogsaa de smaa Hunde æde under Bordet af Børnenes Smuler.”
“Tamsarnv,” Nw mirwksito, “iki vkadv vmi gv dvgianvnv Tebul lvkwnglo dootola dva nama dvriadu!”
29 Og han sagde til hende: „For dette Ords Skyld gaa bort; den onde Aand er udfaren af din Datter.”
Vkvlvgabv ninyia Jisu minto, “Ho mirwk sinam lokv, no naambv vngkur nyiku laka, hoka no kaapare uyu gv dow v noogv kuunyijar lokv liro kunam a!”
30 Og hun gik bort til sit Hus og fandt Barnet liggende paa Sengen og den onde Aand udfaren.
Nw naambv vngtoku okv kaapato ninyigv kuunyijar a gadw lo kardubv; alvmanv dow v jvjvrungbv ninyia kayupila vngrotoku.
31 Og da han gik bort igen fra Tyrus's Egne, kom han over Sidon midt igennem Dekapolis's Egne til Galilæas Sø.
Vbvrikunamv Jisu Taire gv namrwk a vngyula okv Sidon gv Galili svparsvlv nga vngpitla, pamtv vring gv lamtvlo vngdungrilo.
32 Og de bringe ham en døv, som ogsaa vanskeligt kunde tale, og bede ham om, at han vilde lægge Haanden paa ham.
Nyi megonv nw gvlo nyi ako aagvjito hv rungji okv milin nyumabv minvgo, okv bunu Jisunyi kodwkkrwkla kooto ninyigv laak v nyi agv aolo lakpv jilabv vla.
33 Og han tog ham afsides fra Skaren og lagde sine Fingre i hans Øren og spyttede og rørte ved hans Tunge
Vkvlvgabv Jisu nyi hum nyitwng lokv serwlaila ninyigv lakching ngv nyi agv nyarung nga chilwkto, okv nw atubogv lakchinglo chorbiak gvrila ninyigv riu ha mvsit to.
34 og saa op til Himmelen, sukkede og sagde til ham: „Effata!” det er: lad dig op!
Vbvrikunamv Jisu nyidomooku tolo kaadung tvla, achialvbv sagwngto, okv nyi anga minto, “Ephphatha,” So minamsi, “Tvvpa tokukv!”
35 Og hans Øren aabnedes, og straks løstes hans Tunges Baand, og han talte ret.
Vjakgobv nyi angv tvvpa nyula toku, vkvgv gangkakla minam v nyetoku, okv nw miraptoku ogu mintupminchi kaakumabv.
36 Og han bød dem, at de ikke maatte sige det til nogen; men jo mere han bød dem, desto mere kundgjorde de det.
Vbvrikunamv Jisu nyi vdwa orto jitoku so sung yvvnyika minpa mabvka; Vbvritola nw bunua mimabvkv vla vdwgo orto jikubvdw, bunu kaiyayabv minbv toku.
37 Og de bleve over al Maade slagne af Forundring og sagde: „Han har gjort alle Ting vel; baade gør han, at de døve høre, og at maalløse tale.”
Okv hum tvvpanv mvnwngngv lamrwpabv tvvto. “Oguaingbv nw alvrungbv ogumvnwng nga ridapvnv gubvri!” Bunu mvngpula gokto. “Nw rungji nvnga tvvpa dubv okv gangkak nvnga japdubv, mvrungdu!”

< Markus 7 >