Klagesangene 5
1 Herre! kom i Hu, hvad der er sket os; sku ned og se vor Forhaanelse!
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Vor Arv er gaaet over til fremmede, vore Huse til Udlændinge.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Vi ere blevne faderløse, uden Fader, vore Mødre ere som Enker.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Vandet, vi drikke, købe vi for Penge; vort Brænde kommer til os for Betaling.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Man er os paa Halsen, vi forfølges; vi blive trætte og faa ikke Hvile.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Vi have rakt Haanden imod Ægypten, imod Assyrien for at mættes af Brød.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Vore Fædre have syndet, de ere ikke mere, og vi bære deres Misgerninger.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Trælle herske over os; der er ingen, som frier af deres Haand.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Vi hente vort Brød med Fare for vort Liv, formedelst Sværdet i Ørken.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Vor Hud er forbrændt som en Ovn, af Hungerens Glød.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 De krænke Kvinderne i Zion, Jomfruerne i Judas Stæder.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Fyrster ere hængte af deres Haand, Oldingers Person bliver ikke æret.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Unge Karle maatte tage fat paa Kværnen, og Drenge segnede under Byrden af Ved.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 De Ældste have hørt op med at sidde i Porten, de unge Karle med deres Strengeleg.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Vort Hjertes Glæde er hørt op, vor Dans er vendt om til Sorrig.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Vort Hoveds Krone er affalden; o ve os! thi vi have syndet.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Derfor er vort Hjerte sygt, derfor ere vore Øjne formørkede:
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 For Zions Bjergs Skyld, som er øde, Ræve løbe derpaa.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Du, Herre! du bliver evindelig, din Trone fra Slægt til Slægt.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Hvorfor vil du glemme os evindelig? forlade os saa lang en Tid?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Herre! før os tilbage til dig, saa ville vi vende tilbage, forny vore Dage som i fordums Tid!
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Thi mon du aldeles har forkastet os? mon du er saa saare vred paa os?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
