< Josua 17 >
1 Og Lodden faldt for Manasse Stamme, thi han er Josefs førstefødte; for Makir, Manasse førstefødte, Gileads Fader, fordi han var en Krigsmand, derfor blev Gilead og Basan hans.
Manassǝⱨ Yüsüpning tunji oƣli bolƣaqⱪa, uning ⱪǝbilisigimu qǝk taxlinip miras berilgǝn. Manassǝⱨning tunji oƣli Makirning [ǝwladliri] (Makir Gileadning atisi idi) batur palwan bolƣaqⱪa, ularƣa Gilead bilǝn Baxan miras ⱪilip berildi.
2 Men for de øvrige af Manasse Børn iblandt deres Slægter var og falden en Lod, nemlig for Abiesers Børn og for Heleks Børn og for Asriels Børn og for Sekems Børn og for Hefers Børn og for Semidas Børn; disse ere Manasse, Josefs Søns, Børn, de af Mandkøn iblandt deres Slægter.
Manassǝⱨning ⱪalƣan ǝwladlirimu, jümlidin Abiezǝrlǝr, Ⱨǝlǝklǝr, Asriǝllǝr, Xǝkǝmlǝr, Ⱨǝfǝrlǝr bilǝn Xemidalar ɵz jǝmǝt-aililiri boyiqǝ miras ülüxini aldi. Bular bolsa Yüsüpning oƣli Manassǝⱨning ǝr jǝmǝt aililiri idi.
3 Men Zelafehad, en Søn af Hefer, en Søn af Gilead, en Søn af Makir, en Søn af Manasse, han havde ikke Sønner, men Døtre; og disse ere hans Døtres Navne: Mahela og Noa, Hogla, Milka og Tirza.
Əmdi Manassǝⱨning qǝwrisi, Makirning ǝwrisi, Gileadning nǝwrisi, Ⱨǝfǝrning oƣli Zǝlofiⱨadning oƣul pǝrzǝntliri yoⱪ bolup, pǝⱪǝt ⱪizlirila bar idi. Uning ⱪizlirining isimliri Maⱨlaⱨ, Noaⱨ, Ⱨoglaⱨ, Milkaⱨ wǝ Tirzaⱨ idi.
4 Og de kom frem for Eleasars, Præstens, Ansigt, og for Josvas, Nuns Søns, Ansigt, og for Fyrsternes Ansigt, og sagde: Herren bød Mose, at han skulde give os Arv midt iblandt vore Brødre; og man gav dem Arv efter Herrens Mund, midt iblandt deres Faders Brødre.
Ular kaⱨin Əliazar bilǝn Nunning oƣli Yǝxua wǝ ǝmirlǝrning ⱪexiƣa berip ularƣa: — Pǝrwǝrdigar Musaƣa biz toƣruluⱪ ⱪerindaxlirimiz ⱪatarida miras berixkǝ ǝmr ⱪilƣanidi, dedi. Xuni dewidi, [Yǝxua] Pǝrwǝrdigarning ǝmri boyiqǝ ularning atisining ⱪerindaxliri ⱪatarida ularƣa miras bǝrdi.
5 Og der faldt ti Parter for Manasse, foruden Gileads Land og Basan, som ligger paa hin Side Jordanen.
Buning bilǝn Iordan dǝryasining u tǝripidiki Gilead bilǝn Baxan zeminliridin baxⱪa, Manassǝⱨkǝ yǝnǝ on ülüx yǝr berildi.
6 Thi Manasse Døtre fik Arv midt iblandt hans Sønner; men Manasse øvrige Børn havde faaet Landet Gilead.
Qünki Manassǝⱨning ⱪizliri uning oƣullirining ⱪatarida mirasⱪa igǝ bolƣanidi; Gilead zemini Manassǝⱨning ⱪalƣan ǝwladliriƣa tǝgkǝnidi.
7 Og Manasse Landemærke var fra Aser til Mikmethath, som ligger lige for Sikem; og Landemærket gaar ud paa den højre Side til Indbyggerne i En-Thappua.
Manassǝⱨning zeminining qegrisi bolsa Axirdin tartip Xǝkǝmning utturidiki Mikmitatⱪa berip, andin jǝnub tǝripigǝ ⱪayrilip, Ən-Tappuaⱨda turƣuqilarning jayiƣiqǝ tutixatti.
8 Thappua Land hørte Manasse til; men Thappua ved Manasse Landemærke hørte Efraims Børn til.
Qünki Tappuaⱨning zemini bolsa Manassǝⱨgǝ tǝgkǝnidi; lekin Manassǝⱨning qegrisidiki Tappuaⱨ xǝⱨiri Əfraimƣa tǝwǝ idi.
9 Og Landemærket gaar ned til Bækken Kana, Sønden for Bækken; disse Stæder høre Efraim til midt iblandt Manasse Stæder; men Manasse Landemærke er Norden for Bækken, og dets Udgang er ved Havet.
Qegrisi u yǝrdin Kanaⱨ eⱪiniƣa qüxüp, jilƣining jǝnub tǝripi bilǝn qiⱪti. U yǝrdiki xǝⱨǝrlǝr bolsa Manassǝⱨning xǝⱨǝrlirining arisida bolsimu, Əfraimƣa tǝgdi. Manassǝⱨning qegrisi jilƣining ximal tǝripi bilǝn berip dengizƣa yetip ahirlixatti.
10 Mod Sønden var Efraims og mod Norden var Manasse Arv, og Havet var hans Landemærke; og de støde op til Aser mod Norden og til Isaskar mod Østen.
Jilƣining jǝnub tǝripidiki zemin Əfraimƣa, ximal tǝripidiki zemin Manassǝⱨkǝ tǝwǝ idi; ƣǝrb tǝripining qegrisi dengiz idi. Ularning zemini ximal tǝripidǝ Axirning ülüxigiqǝ yetip, xǝrⱪ tǝripi Issakarning ülüxigǝ tutaxⱪanidi.
11 Men Manasse havde iblandt Isaskar og iblandt Aser: Beth-Sean med dens tilhørende Stæder og Jibleam med dens tilhørende Stæder og Indbyggerne i Dor med dens tilhørende Stæder og Indbyggerne i En-Dor med dens tilhørende Stæder og Indbyggerne i Thaanak med dens tilhørende Stæder og Indbyggerne i Megiddo med dens tilhørende Stæder, som ere de tre Høje.
Manassǝⱨkimu Issakar bilǝn Axirning ülüxliri iqidin Bǝyt-Xean wǝ uningƣa ⱪaraxliⱪ kǝntlǝr, Ibleam bilǝn uningƣa ⱪaraxliⱪ kǝntlǝr, Dor aⱨalisi bilǝn Dorƣa ⱪaraxliⱪ kǝntlǝr, Ən-Dor aⱨalisi bilǝn Ən-Dorƣa ⱪaraxliⱪ kǝntlǝr, Taanaⱪ aⱨalisi bilǝn Taanaⱪⱪa ⱪaraxliⱪ kǝntlǝr wǝ Megiddo aⱨalisi bilǝn Megiddoƣa ⱪaraxliⱪ kǝntlǝr, yǝni «Üq Egizlik» degǝn yurt tǝgdi.
12 Og Manasse Børn kunde ikke indtage disse Stæder, men Kananiten boede roligt i samme Land.
Lekin Manassǝⱨ bu xǝⱨǝrdikilǝrni ⱪoƣliwitǝlmidi; Ⱪanaaniylar xu yurtlarda turuwerixkǝ niyǝt baƣliƣanidi.
13 Og det skete, der Israels Børn bleve stærke, da gjorde de Kananiten skatskyldig; men de fordreve ham ikke aldeles.
Israillar barƣanseri küqǝygǝqkǝ Ⱪanaaniylarni ɵzlirigǝ ⱨaxarqi ⱪilip beⱪindurdi, lekin ularni ɵz yǝrliridin mutlǝⱪ ⱪoƣliwetǝlmidi.
14 Og Josefs Børn talede med Josva og sagde: Hvorfor gav du mig ikkun een Lod og een Part til Arv? Jeg er et stort Folk, eftersom Herren har velsignet mig hidindtil.
Yüsüplǝr bolsa Yǝxuaƣa: — Bizlǝr Pǝrwǝrdigar ⱨazirƣiqǝ xundaⱪ bǝrikǝtlǝp kǝlgǝn, qong bir hǝlⱪ tursaⱪ, sǝn nemixⱪa qǝk taxlax bilǝn bizgǝ pǝⱪǝt bir ülüx miras, bir parqǝ yǝrla bǝrding? — dedi.
15 Og Josva sagde til dem: Dersom du er et stort Folk, da gak op i Skoven og udhug dig der et Stykke i Feresiternes og Kæmpernes Land, efterdi Efraims Bjerg er dig for trangt.
Yǝxua ularƣa jawab berip: — Əgǝr silǝr qong bir hǝlⱪ bolsanglar, Əfraimning taƣliⱪ yurti silǝrgǝ tar kǝlgǝn bolsa, ormanƣa berip u yǝrdiki Pǝrizziylǝr bilǝn [gigant] Rǝfayiylar yurtida dǝrǝhlǝrni kesip, ɵzünglar üqün bir jayni qiⱪiriwelinglar, dedi.
16 Da sagde Josefs Børn: Dette Bjerg er ikke tilstrækkeligt for os; tilmed er der Jernvogne hos alle Kananiterne, som bo i Dallandet, hos dem, som bo i Beth-Sean med dens tilliggende Stæder, og hos dem, som bo i Jisreels Dal.
Lekin Yüsüplǝr: — Taƣliⱪ yurt bizgǝ yǝtmǝydu; xuning bilǝn bir waⱪitta jilƣida turuwatⱪanlar, mǝyli Bǝyt-Xeanda wǝ uningƣa ⱪaraxliⱪ kǝntlǝrdǝ bolsun yaki Yizrǝǝl jilƣisida turuwatⱪan Ⱪanaaniylar bolsun, ⱨǝmmisining tɵmürdin jǝng ⱨarwiliri bar ikǝn, dedi.
17 Og Josva sagde til Josefs Hus, til Efraim og til Manasse, sigende: Du er et stort Folk, og du har stor Styrke, du skal ikke have een Lod blot.
Xundaⱪ dewidi, Yǝxua Yüsüp jǝmǝti bolƣan Əfraim bilǝn Manassǝⱨgǝ sɵz ⱪilip: — Silǝr dǝrwǝⱪǝ qong bir hǝlⱪsilǝr wǝ zor küqünglar bardur; xunga silǝrgǝ pǝⱪǝt bir ülüxla miras berilsǝ bolmaydu;
18 Thi et Bjerg skal høre dig til, og fordi det er en Skov, da skal du hugge den af, og dens Udgange skulle høre dig til; thi du skal fordrive Kananiten, enddog han har Jernvogne, enddog han er stærk.
axu pütkül taƣliⱪ yurtmu silǝrgǝ berilidu; gǝrqǝ u ormanliⱪ bolsimu, silǝr uni kesip boxitisilǝr wǝ uning ǝtrapliriƣimu igǝ bolisilǝr; Ⱪanaaniylarning tɵmür jǝng ⱨarwiliri bar, xundaⱪla küqlük bolsimu, silǝr ularni ⱨǝydǝp qiⱪiriwitǝlǝysilǝr, — dedi.