Job 8
1 Da svarede Bildad, Sukiten, og sagde:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 Hvor længe vil du tale disse Ting, og hvor længe skal din Munds Taler være et mægtigt Vejr?
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Mon Gud skulde forvende Retten, og mon den Almægtige skulde forvende Retfærdighed?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 Dersom dine Sønner have syndet imod ham, da har han givet dem hen i deres Overtrædelsers Vold.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 Men vil du søge hen til Gud og bede den Almægtige om Naade,
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 og er du ren og oprigtig, da skal han vaage over dig og gøre, at din Retfærdigheds Bolig skal have Fred.
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 Og var dit første lidet, saa skal dit sidste blive saare stort.
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 Thi, kære, spørg den henfarne Slægt og agt paa det, som deres Fædre have udgrundet;
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 — thi vi ere fra i Gaar og vide intet; thi en Skygge ere vore Dage paa Jorden; —
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 skulle de ikke belære dig, ja sige dig det, og fremføre Ord ud af deres Hjerte?
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 Kan et Siv opvokse uden af Sump? kan Enggræs gro op uden Vand?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 Endnu staar det i sin Grøde, det rykkes ikke op; men før alt andet Græs borttørres det.
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 Saa ere alle deres Veje, som glemme Gud; og den vanhelliges Haab slaar fejl.
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 Thi hans Haab skal briste, og hans Tillid er som en Spindelvæv.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 Han forlader sig fast paa sit Hus, men det skal ikke blive staaende; han holder sig til det, men det skal ikke staa fast.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 Han skyder frodigt op for Solen; og hans unge Skud brede sig ud over hans Have.
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 Hans Rødder gro i hverandre om Stendyngen; han skuer op imod Stenhuset.
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 Men oprykkes han fra sit Sted, da skal dette fornægte ham og sige: Jeg har ikke set dig.
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Se, det er Glæden af hans Vej, og en anden vokser frem af Støvet.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 Se, Gud forkaster ikke den retsindige og holder ikke fast ved de ondes Haand.
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 Endnu skal han fylde din Mund med Latter og dine Læber med Frydeskrig.
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 De, som hade dig, skulle klædes med Skam, og de ugudeliges Telt skal ikke mere findes.
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
