Job 41

1 Kan du trække Leviathan op med en Krog? eller drage dens Tunge med en Snor, du lader synke ned?

Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

2 Kan du sætte et Sivreb i dens Næse eller gennembore dens Kæber med en Krog?

Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

3 Mon den vil gøre mange ydmyge Begæringer til dig eller tale milde Ord for dig?

Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

4 Mon den vil gøre en Pagt med dig, at du kan tage den til Tjener evindelig?

Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

5 Kan du lege med den som med en Fugl? eller binde den fast, til Morskab for dine Smaapiger?

Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

6 Skulle Deltagerne vel drive Handel med den? skulle de dele den ud iblandt Købmænd?

Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

7 Kan du fylde dens Hud med Spyd, dens Hoved med Harpuner?

Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

8 Læg din Haand paa den! Du vil huske den Kamp og ikke gøre det mere.

Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

9 Se, Haabet derom slaar fejl; styrter man ikke ned endog kun ved Synet af den?

Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.

10 Der er ingen saa dumdristig, at han tør tirre den; hvo er da den, der vil bestaa for mit Ansigt?

Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

11 — Hvo har givet mig noget først, at jeg skulde betale det? hvad der er under al Himmelen, det er mit —

Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

12 jeg vil ikke tie om dens Lemmer og dens Styrkes Beskaffenhed og dens Legemsbygnings Yndelighed.

Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

13 Hvo har afklædt den dens ydre Bedækning? hvo tør komme ind imellem dens dobbelte Tandrækker?

Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

14 Hvo har opladt dens Ansigts Døre? omkring dens Tænder er der Rædsel.

Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

15 Dens Skjoldes Rande ere prægtige, lukkede som med et tæt Segl.

Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

16 Den ene er saa nær ved den anden, at der ikke kan komme Vejr ind imellem dem.

Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

17 Den ene hænger fast ved den anden; de gribe i hverandre og adskilles ikke.

Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

18 Dens Nysen lader Lys skinne, og dens Øjne ere som Morgenrødens Øjenlaage.

När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

19 Af dens Mund fare Blus, Ildgnister fare ud.

Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

20 Af dens Næsebor udgaar Røg som af en sydende Gryde og af en Kedel.

Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

21 Dens Aande kan stikke Ild i Kul, og en Lue gaar ud af dens Mund.

Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

22 Paa dens Hals hviler Styrke, og Angest hopper foran den.

På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

23 Dens Køds Stykker hænge fast sammen; det er som støbt paa den, det kan ikke bevæges.

Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

24 Dens Hjerte er støbt fast som Sten, ja, støbt fast som den nederste Møllesten.

Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

25 Naar den farer op, grue de stærke; af Angest forfejle de Maalet.

När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

26 Angriber nogen den med Sværd, da bider det ikke paa, ej heller Spyd, Kastevaaben eller Lanse.

Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

27 Den agter Jern som Straa, Kobber som raaddent Træ.

Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

28 Ingen Pil jager den paa Flugt, Slyngestene blive for den som Avner.

Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

29 Køllen agtes som Avner, og den ler ad det susende Glavind.

ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

30 Under den ere skarpe Skæl, og det er, som den drager en Tærskeslæde hen over Dyndet.

På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

31 Dybet syder som en Gryde; den gør Havet som en Salvekedel.

Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

32 Den gør, at Vejen skinner efter den; man maatte holde Havet for graahaaret.

Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

33 Der er ingen, som kat? lignes ved den paa Jorden, den er skabt til at være uden Frygt.

Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

34 Den ser ned paa alt højt; den er en Konge over alle stolte Dyr.

På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.