< Job 40 >
1 Og Herren svarede Job og sagde:
Och Herren svarade Job, och sade:
2 Vil Dadleren gaa i Rette med den Almægtige? den, som anklager Gud, han svare herpaa!
Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara?
3 Da svarede Job Herren og sagde:
Job svarade Herranom, och sade:
4 Se, jeg er ringe, hvad skal jeg give dig til Svar? jeg har lagt min Haand paa min Mund.
Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun.
5 Jeg har talt een Gang, men vil ikke svare mere; og to Gange, men vil ikke blive ved.
Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
6 Og Herren svarede Job ud af Stormen og sagde:
Och Herren svarade Job utur ett väder, och sade:
7 Bind op om dine Lænder som en Mand; jeg vil spørge dig, og undervis du mig!
Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig:
8 Vil du gøre min Ret til intet? vil du dømme mig at være uretfærdig, for at du kan være retfærdig?
Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig?
9 Eller har du en Arm som Gud, og kan du tordne med Lyn som han?
Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör?
10 Pryd dig dog med Højhed og Herlighed, og ifør dig Ære og Pragt!
Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro.
11 Udgyd din overstrømmende Vrede, og se til hver en hovmodig, og ydmyg ham!
Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem;
12 Se til hver hovmodig, og tryk ham ned, og knus de ugudelige paa deres Sted!
Och förtryck de ogudaktiga, der de äro;
13 Skjul dem i Støv til Hobe; fængsl deres Ansigt til Mørket!
Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda;
14 Og da vil ogsaa jeg bekende om dig, at din højre Haand kan frelse dig.
Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan.
15 Se dog Behemoth, som jeg skabte saavel som dig, den æder Græs som en Okse.
Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe.
16 Se nu, dens Styrke er i dens Lænder, og dens Kraft er i dens Bugs Muskler.
Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla.
17 Den strækker sin Stjert ud som et Cedertræ; dens Boves Sener ere sammenslyngede.
Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada.
18 Benene i den ere som Kobberrør, dens Knogler ligesom en Jernstang.
Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar.
19 Den er den første iblandt Guds Skabninger; han, som skabte den, rakte den dens Sværd.
Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd.
20 Thi Bjergene bære Foder til den, og alle vilde Dyr paa Marken lege der.
Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der.
21 Den ligger under Lotusbuske i Skjul af Rør og Dynd.
Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck.
22 Lotusbuske dække den med Skygge; Piletræerne ved Bækken omgive den.
Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom.
23 Se, Floden bliver vældig, men den flygter ej; den er tryg, om end Jordan svulmede op og naaede dens Mund.
Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun.
24 Kan nogen fange den lige for dens Øjne eller trække et Reb igennem dens Næse?
Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso.