Job 38

1 Derefter svarede Herren Job ud af Stormen og sagde:

Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

2 Hvo er den, som formørker Guds Raad med Tale uden Forstand.

Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

3 Bind op om dine Lænder som en Mand, saa vil jeg spørge dig, og undervis du mig!

Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

4 Hvor var du, der jeg grundfæstede Jorden? forkynd det, hvis du har Indsigt?

Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

5 Hvo har sat dens Maal? du ved det vel? eller hvo udstrakte Snoren over den?

Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

6 Hvorpaa ere dens Piller nedsænkede? eller hvo har lagt dens Hjørnesten?

Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

7 der Morgenstjerner sang til Hobe, og alle Guds Børn raabte af Glæde.

Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

8 Og hvo lukkede for Havet med Døre, der det brød frem, gik ud af Moders Liv,

Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

9 der jeg gjorde Sky til dets Klædning og Mørke til dets Svøb,

Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

10 der jeg afstak for det min Grænse og satte Stang og Døre for det

Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

11 og sagde: Hertil skal du komme og ikke længere; og her skal være sat Grænse for dine stolte Bølger?

Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

12 Har du i dine Dage givet Befaling til Morgenen? har du vist Morgenrøden dens Sted,

Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

13 til at gribe Jorden ved dens Flige, saa at de ugudelige rystes bort fra den?

Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

14 saa denne forvandler sig som Leret, hvori Seglet trykkes, og Tingene fremstille sig som i deres Klædebon,

Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

15 og de ugudelige unddrages deres Lys, og den opløftede Arm sønderbrydes?

Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

16 Er du kommen til Havets Kilder? og har du vandret paa Dybets Bund?

Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

17 Have Dødens Porte opladt sig for dig? eller saa du Dødens Skygges Porte?

Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

18 Har du overskuet Jordens Bredde? forkynd det, dersom du kender det alt sammen!

Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

19 Hvor er Vejen did, hvor Lyset mon bo, og hvor er Mørkets Sted,

Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

20 at du kunde bringe det til dets Landemærke, og at du kendte Stierne til dets Hus?

Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

21 Du ved det; thi den Gang blev du jo født, og dine Dages Tal er stort!

Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

22 Er du kommen til Forraadskamrene for Sneen, eller saa du Forraadskamrene for Hagelen,

Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

23 hvilke jeg har sparet til Trængsels Tid, til Strids og Krigs Dag.

Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

24 Hvor er den Vej, hvor Lyset deler sig, hvor Østenvejret spreder sig over Jorden?

Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

25 Hvo brød Render til Vandskyl og Vej til Lynet, som gaar foran Torden,

Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

26 for at lade regne paa det Land, hvor ingen er, i Ørken, hvor intet Menneske er,

Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

27 for at mætte de øde og ødelagte Steder og bringe Græsbunden til at spire?

Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

28 Har Regnen vel en Fader? eller hvo har avlet Duggens Draaber?

Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

29 Af hvis Moderliv er Frost udgangen? og hvo fødte Rimfrost under Himmelen?

Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

30 Vandet skjuler sig, som var det en Sten, og Dybets Overflade slutter sig sammen.

Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

31 Kan du knytte Syvstjernens Baand, eller løse Orions Reb?

Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

32 Kan du lade Dyrekredsens Stjerner komme frem til deres Tid? eller føre Bjørnen med dens Unger frem?

Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

33 Kender du Himmelens Love? eller kan du bestemme dens Herredømme over Jorden?

Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

34 Kan du opløfte din Røst til Skyen, at Vands Mangfoldighed maa skjule dig?

Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

35 Kan du udlade Lynene, at de fare frem, og at de sige til dig: Se, her ere vi?

Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

36 Hvo lagde Visdom i Hjertets Inderste? eller hvo gav Forstand i Tanken?

Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

37 Hvo kan tælle Skyerne med Visdom? og hvo kan udgyde Himmelens Vandbeholdere,

Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

38 idet Støv løber sammen til en Støbning, og Jordklumperne hænge ved hverandre?

När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

39 Kan du jage Rov til Løvinden og fylde de unge Løvers Graadighed,

Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

40 naar de lægge sig ned i deres Boliger og blive i Skjul for at lure?

Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

41 Hvo skaffer Ravnen dens Føde, naar dens Unger skrige til Gud, naar de fare hid og did, fordi de intet have at æde?

Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?