Job 34

1 Fremdeles svarede Elihu og sagde:

Och Elihu svarade, och sade:

2 Hører, I vise! min Tale, og I forstandige! vender eders Øren til mig;

Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;

3 thi Øret prøver Talen, og Ganen smager Maden.

Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.

4 Lader os vælge os det rette, lader os kende imellem os, hvad godt er.

Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.

5 Thi Job sagde: Jeg er retfærdig, men Gud har borttaget min Ret.

Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.

6 Uagtet jeg har Ret, skal jeg staa som en Løgner; ulægelig har Pilen truffet mig, skønt der ikke er Overtrædelse hos mig.

Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.

7 Hvor er en Mand som Job, der inddrikker Gudsbespottelse som Vand

Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,

8 og vandrer i Selskab med dem, som gøre Uret, og gaar med ugudelige Folk?

Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?

9 Thi han sagde: Det gavner ikke en Mand, om han har Behag i Gud.

Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.

10 Derfor, I Mænd af Forstand! hører paa mig: Det være langt fra Gud at være ugudelig, og fra den Almægtige at være uretfærdig.

Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;

11 Thi han betaler et Menneske efter dets Gerning og lader enhver faa efter hans Vej.

Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.

12 Ja, sandelig, Gud handler ikke uretfærdigt, og den Almægtige forvender ikke Retten.

Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.

13 Hvo har beskikket ham over Jorden? og hvo har grundet hele Jordens Kreds.

Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?

14 Dersom han vilde agte paa sig selv alene, samlede han sin Aand og sin Aande til sig:

Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;

15 Da maatte alt Kød til Hobe opgive Aanden, og Mennesket blive til Støv igen.

Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.

16 Dersom du har Forstand, saa hør dette, vend dine Øren til min Tales Røst!

Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.

17 Skulde vel den, som hader Ret, holde Styr? eller tør du sige den mægtige retfærdige at være uretfærdig?

Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?

18 Tør nogen sige til en Konge: Du Belial! til de ædle: Du ugudelige!

Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?

19 Han anser ikke Fyrsternes Personer og agter ikke den rige fremfor den ringe; thi de ere alle hans Hænders Gerning.

Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.

20 De dø i et Øjeblik, og det midt om Natten: Folk rystes og forgaa; og de mægtige tages bort, men ikke ved Menneskehaand.

Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.

21 Thi hans Øjne ere over hver Mands Veje, og han ser alle hans Skridt.

Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.

22 Der er intet Mørke og ingen Dødsskygge, hvori de som gøre Uret, kunne skjule sig.

Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;

23 Thi han behøver ikke at agte længe nogen, der skal stedes til Dom for Gud.

Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.

24 Han sønderslaar de mægtige uden at ransage, og han sætter andre i deres Sted.

Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;

25 Derfor kender han deres Gerninger og omkaster dem om Natten, at de blive knuste;

Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.

26 han slaar dem, hvor de ugudelige findes, paa det Sted, hvor Folk ser det.

Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;

27 Thi derfor vege de fra ham og agtede ikke paa nogen af hans Veje,

Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;

28 for at de kunde bringe den ringes Skrig ind for ham, og for at han maatte høre de elendiges Skrig.

Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.

29 Naar han skaffer Ro til Veje — hvo vil kalde ham uretfærdig? — og naar han skjuler sit Ansigt — hvo kan da beskue ham? — baade for et Folk og for et enkelt Menneske:

Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?

30 Saa er det, for at en vanhellig ikke skal regere, og at der ikke skal være Snarer for Folket.

Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.

31 Mon nogen har sagt til Gud: Jeg har faaet, hvad jeg ikke forskylder?

För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.

32 Lær du mig ud over det, jeg kan se; dersom jeg har gjort Uret, da vil jeg ikke gøre det mere.

Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.

33 Skal det være efter dit Skøn, at han skal gengælde? thi du har vraget, saa at du har at vælge, og ikke jeg? saa tal da, hvad du ved!

Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.

34 Folk af Forstand skulle sige til mig, og ligeledes den vise Mand, som hører mig:

Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.

35 „Job taler ikke med Forstand, og hans Ord ere ikke mere Klogskab‟.

Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.

36 O gid, at Job maatte prøves til fulde, fordi han har svaret som uretfærdige Mænd!

Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.

37 thi han lægger Overtrædelse til sin Synd, imellem os klapper han i Hænderne og gør mange Ord imod Gud.

Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.