Job 32
1 Da lode disse tre Mænd af at svare Job, efterdi han var retfærdig i sine egne Øjne.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Men Vreden optændtes hos Elihu, Busiten, Barakels Søn, af Rams Slægt, hans Vrede optændtes imod Job, fordi han vilde holde sin Sjæl retfærdig over for Gud.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 Hans Vrede optændtes ogsaa imod hans tre Venner, fordi de ikke fandt paa noget Svar og alligevel holdt Job for ugudelig.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 Men Elihu havde biet efter, at Job skulde ende sine Ord; thi hine vare ældre af Aar end han.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 Der Elihu saa, at der var intet Svar i de tre Mænds Mund, da optændtes hans Vrede.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Saa svarede Elihu, Busiten, Barakels Søn, og sagde: Jeg er ung af Aar, men I ere bedagede Mænd; derfor undsaa jeg mig og frygtede for at kundgøre eder min Kundskab.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 Jeg sagde: Lad Dagene tale, og Aars Mangfoldighed kundgøre Visdom!
Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
8 Sandelig, det er Aanden i Mennesket og den Almægtiges Aande, som gør ham forstandig.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 De alderstegne ere ikke altid vise, ej heller forstaa de gamle altid Retten.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Derfor siger jeg: Hør paa mig; ogsaa jeg vil kundgøre min Kundskab.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Se, jeg biede efter eders Ord, jeg vendte mine Øren til eders forstandige Tale, indtil I kunde faa udgrundet, hvad I vilde tale.
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 Og jeg har agtet nøje paa eder, men se, der var ingen af eder, som gendrev Job, og som kunde svare paa hans Tale,
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 at I ikke skulde sige: Vi have fundet Visdom; Gud, men ikke et Menneske, kan fælde ham.
Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
14 Men imod mig har han ikke stillet sin Tale, og med eders Ord vil jeg ikke give ham Svar.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 De ere blevne forskrækkede, de kunne ikke svare mere, borte ere Ordene for dem.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Og jeg biede, thi de talte ikke; ja, de stode der, de svarede ikke mere.
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 Nu vil jeg ogsaa svare for min Del, ogsaa jeg vil kundgøre min Kundskab.
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 Thi jeg er fuld af Taler; Aanden i mit Indre trænger paa.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Se, mit Indre er som Vin, for hvilken der ikke er aabnet, det maa sprænges som nye Læderflasker.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 Jeg maa tale, at jeg kan faa Luft, jeg maa oplade mine Læber og svare.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Ikke vil jeg anse nogens Person, og jeg vil ikke smigre for noget Menneske;
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 thi jeg forstaar ikke at smigre; lettelig vilde min Skaber rive mig bort.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
