Job 27
1 Og Job blev ved at fremføre sit Billedsprog og sagde:
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 Saa sandt Gud lever, som har borttaget min Ret, og den Almægtige, som har beskelig bedrøvet min Sjæl!
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 — thi endnu er min Aand i mig, og Guds Aande i min Næse —
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 skulle mine Læber ikke tale Uret, og skal min Tunge ikke fremføre Svig.
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 Det være langt fra mig, at jeg skulde give eder Ret; indtil jeg opgiver Aanden, vil jeg ikke lade mig fratage min Uskyldighed.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 Jeg vil holde paa min Retfærdighed og ikke lade af fra den; mit Hjerte skal ikke bebrejde mig nogen af mine Dage.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 Min Fjende skal staa som en ugudelig, og den, som rejser sig imod mig, som en uretfærdig.
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 Thi hvad er den vanhelliges Forventelse, naar Gud bortskærer og bortrykker hans Sjæl!
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 Mon Gud skulde høre hans Skrig, naar Angest kommer over ham?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Kan han forlyste sig ved den Almægtige? kan han til hver en Tid paakalde Gud?
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 Jeg vil lære eder om Guds Haand; hvad der er hos den Almægtige, vil jeg ikke dølge.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Se, I have jo alle set det; hvorfor nære da en saadan Forfængelighed?
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 Dette er et ugudeligt Menneskes Del hos Gud og Voldsmænds Arv, som de faa af den Almægtige.
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 Har han mange Børn, hjemfalde de til Sværdet, og hans Afkom vil ikke mættes af Brød.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 De, som blive tilovers af ham, skulle begraves ved Døden, og hans Enker skulle ikke begræde ham.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Naar han sanker Sølv som Støv og samler Klæder som Dynd,
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 da samler han det vel, men den retfærdige skal iføre sig det, og den uskyldige skal dele Pengene.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 Han byggede sit Hus som Møl, og som en Hytte, en Vogter gør sig.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 Rig lægger han sig og bliver ikke ved; sine Øjne oplader han og er ikke mere til.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Forskrækkelser skulle gribe ham som Vande, en Hvirvelvind skal bortstjæle ham om Natten.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 Østenvejret skal løfte ham op, og han farer bort, og det skal hvirvle ham bort fra sit Sted.
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 Og Gud skal skyde paa ham og ikke spare; med skal han ville fly fra hans Haand.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 Man skal klappe i Hænderne over ham og pibe ham bort fra hans Sted.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
