Job 26
1 Da svarede Job og sagde:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Hvad har du hjulpet den, som ingen Kraft havde? frelste du den Arm, som ingen Styrke havde?
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Hvorledes raadede du den, som ingen Visdom havde, og kundgjorde Indsigt til Overflod?
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 For hvem har du kundgjort Tale, og hvis Aande talte ud af dig?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Dødningerne bæve neden under Vandene og deres Beboere.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 Han udbreder Norden over det øde, han hænger Jorden paa intet.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 Han binder Vandet sammen i sine Skyer, dog brister Skydækket ikke under dem.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 Han lukker for sin Trone, han udbreder sin Sky over den.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Han har draget en Grænse oven over Vandene indtil der, hvor Lyset ender i Mørke.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Himmelens Piller skælve og forfærdes for hans Trusel.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Ved sin Kraft oprører han Havet, og med sin Forstand bryder han dets Hovmod.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Ved hans Aande blive Himlene dejlige; hans Haand gennemborer den flygtende Slange.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Se, disse ere de yderste Grænser af hans Veje, og hvor svag er Lyden af det Ord, som vi have hørt deraf? Men hans Vældes Torden — hvo forstaar den!
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
