Job 16

1 Da svarede Job og sagde:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Jeg har hørt mange Ting som disse: I ere alle sammen besværlige Trøstere.

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

3 Bliver der Ende paa Ord, som kun ere Vind? eller hvad ægger dig, at du svarer?

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

4 Ogsaa jeg kunde tale som I, var kun eders Sjæl i min Sjæls Sted! jeg kunde sætte Ord sammen imod eder og ryste med Hovedet over eder.

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

5 Jeg kunde styrke eder med min Mund, og mine Læbers Trøst kunde bringe Lindring.

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

6 Vilde jeg tale, saa lindres min Smerte ikke; og vilde jeg lade være, hvad Lettelse finder jeg?

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

7 Dog, nu har han gjort mig træt; du har ødelagt min hele Forsamling.

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

8 Du har grebet mig, det blev et Vidne imod mig; og min Magerhed rejste sig imod mig, den taler imod mig.

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

9 Hans Vrede har revet mig bort og forfulgte mig, han skar Tænder imod mig, som min Modstander stirrer han med sine Øjne imod mig.

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 De opspilede deres Gab imod mig, de sloge mine Kinder med Forhaanelse, de flokkede sig til Hobe imod mig.

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 Gud overantvordede mig til en uretfærdig og lod mig komme i de ugudeliges Hænder.

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 Jeg var rolig; men han sønderrev mig og tog mig i Nakken og sønderslog mig og oprejste mig til en Skive for sig.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 Hans Skytter omringe mig, han sønderskærer mine Nyrer og sparer ikke, han udgyder min Galde paa Jorden.

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 Han gennembryder mig med Stød paa Stød, han løber imod mig som en Krigshelt.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 Jeg syede Sæk omkring min Hud og lagde mit Horn i Støvet.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Mit Ansigt blusser af Graad, og Dødens Skygge hviler over mine Øjenlaage,

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 skønt ingen Uret er i mine Hænder, og min Bøn er ren.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 O Jord! skjul ikke mit Blod, og ingen Grænse være for mit Raab.

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Alt nu, se, i Himmelen er mit Vidne, og min Talsmand er i det høje.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Mine Venner ere blevne mine Bespottere, med Taarer vender mit Øje sig til Gud,

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 at han vilde skifte Ret mellem Manden og Gud, imellem Menneskets Barn og hans Næste.

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 Thi faa Aar skulle endnu komme, saa gaar jeg bort ad en Vej, ad hvilken jeg ikke kommer tilbage.

Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.