Job 15

1 Da svarede Elifas, Themaniten, og sagde:

Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

2 Skal en viis svare med Kundskab, som kun er Vejr, og fylde sin Bug med Blæst,

Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?

3 idet han fører Bevis med Ord, som ikke gavne, og med Taler, som intet baade!

Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.

4 Ja, du tilintetgør Gudsfrygt og svækker Bønnen for Guds Ansigt.

Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;

5 Thi din egen Mund beviser din Misgerning, og du vælger de træskes Tunge.

Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.

6 Din egen Mund dømmer dig skyldig og ikke jeg, og dine Læber vidne imod dig.

Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.

7 Mon du er født som det første Menneske var, og er du avlet førend Højene?

Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?

8 Mon du har hørt til i Guds hemmelige Raad og har revet Visdommen til dig?

Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?

9 Hvad ved du, som vi ikke vide? hvad forstaar du, og det skulde ikke være os bekendt?

Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?

10 Der er baade graahærdede og bedagede iblandt os, Mænd, som have levet længere end din Fader.

Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.

11 Er Guds Trøst dig for ringe og det Ord, som han i Mildhed har talt med dig?

Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.

12 Hvorfor betager dit Hjerte dig, og hvorfor blinke dine Øjne?

Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?

13 Thi du vender din Harme imod Gud, og du har ladet Taler udfare af din Mund.

Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?

14 Hvad er et Menneske, at det skulde være rent? eller at den skulde være retfærdig, som er født af en Kvinde?

Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?

15 Se, han tror ikke sine hellige, og Himlene ere ikke rene for hans Øjne:

Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.

16 Hvor meget mindre den, som er vederstyggelig og fordærvet, den Mand, der drikker Uretfærdighed som Vand?

Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?

17 Jeg vil kundgøre dig det, hør mig; og hvad jeg har set, vil jeg fortælle:

Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;

18 Hvad de vise have forkyndt, og hvad de ikke have dulgt som en Arv fra deres Fædre,

Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;

19 dem alene blev Landet givet, og ingen fremmed trængte ind iblandt dem.

Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.

20 Den ugudelige bæver alle sine Dage, og faa Aar i Tallet ere henlagte til en Voldsmand.

En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.

21 Rædsler lyde for hans Øren; midt i Freden kommer en Ødelægger over ham.

Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.

22 Han kan ikke tro paa, at han vil komme tilbage fra Mørket, og han er udset til at omkomme ved Sværdet.

Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.

23 Han vanker hid og did efter Brødet og siger: Hvor er det? han ved, at Mørkheds Dag er bestemt, ja er ved hans Side.

När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.

24 Angest og Nød forfærde ham, det overvælder ham, som var det en Konge, der er rede til Striden;

Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;

25 thi han har udrakt sin Haand imod Gud og har vældig sat sig op imod den Almægtige;

Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.

26 han løb med oprakt Hals imod ham under sine Skjoldes tætte Tag;

Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.

27 thi han har lagt Fedt paa sit Ansigt og lagt sig ud over sin Lænd med Fedme,

Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.

28 og han boede i Stæder, som vare ødelagte, i Huse, som man ikke bor i, som ere bestemte til Grushobe.

Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.

29 Han skal ikke blive rig, og hans Formue skal ikke bestaa; og hvad de have erhvervet, skal ikke udbredes i Landet.

Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.

30 Han skal ikke komme bort fra Mørket, en Lue skal tørre hans Kvist; men han skal komme bort ved hans Munds Aande.

Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.

31 Han skal ikke forlade sig paa Forfængelighed, han skuffer sig; thi Forfængelighed skal vorde ham Betaling.

Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.

32 Før hans Dag kommer, skal det opfyldes, og hans Gren skal ikke grønnes.

Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.

33 Som Vintræet skal han afryste sine sure Druer og som Olietræet kaste sit Blomster.

Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.

34 Thi den vanhelliges Forsamling skal blive øde, og Ild fortærer Bestikkelsens Telte.

Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.

35 De undfange Uret og føde Udaad, og deres Inderste bereder Svig.

Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.