Job 13
1 Se, det har mit Øje set alt sammen; mit Øre har hørt og forstaaet sig derpaa.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 Hvad I vide, det ved jeg, ogsaa jeg, jeg falder ikke igennem for eder.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Dog vilde jeg gerne tale til den Almægtige, og jeg havde Lyst til at gaa i Rette med Gud.
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 Men I sammensy Løgn: I ere alle sammen unyttige Læger.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Gid I vilde tie, saa skulde det regnes eder til Visdom!
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Kære, hører min Bevisning og mærker paa det, som jeg strider for med mine Læber.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Ville I forsvare Gud med Uret og forsvare ham med Svig?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Ville I anse hans Person eller føre Sag for Gud?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Vil det gaa godt, naar han undersøger eder? ville I bedrage ham, ligesom man bedrager et Menneske?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Han skal visselig straffe eder, om I anse Personer i Løndom.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Skulde ikke hans Højhed forfærde eder og Rædsel for ham falde over eder?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Eders Tankesprog ere at ligne ved Aske, eders Borge ere Lerborge.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Tier for mig, at jeg kan tale, og lad saa overgaa mig, hvad der vil!
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Hvorfor skulde jeg føre mit Kød bort i mine Tænder? jeg vil derimod sætte mit Liv i min Haand.
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Se, han slaar mig ihjel, jeg har intet Haab; kunde jeg blot retfærdiggøre mine Veje for hans Ansigt!
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Ogsaa dette skulde være mig en Frelse; thi der skal ingen vanhellig komme for hans Ansigt!
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Hører flittig min Tale og det, jeg kundgør for eders Øren.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Se, kære, jeg har indledet Sagen, jeg ved, at jeg skal kendes retfærdig.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Hvo er den, som kan trætte med mig? thi da maatte jeg tie og opgive Aanden.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Dog, gør ikke to Ting imod mig, da vil jeg ikke skjule mig for dit Ansigt:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Lad din Haand være langt fra mig og Rædsel for dig ikke forfærde mig!
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Kald saa, og jeg vil svare, eller jeg vil tale, og giv saa du mig Svar igen!
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Hvor mange ere mine Misgerninger og Synder? lad mig vide min Overtrædelse og min Synd!
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Hvorfor skjuler du dit Ansigt og holder mig for din Fjende?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Vil du jage det henvejrede Blad op og forfølge det tørre Straa?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 Thi du skriver Bitterheder op imod mig og lader mig faa min Ungdoms Synder til Arv.
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 Og du lægger mine Fødder i Stokken og tager Vare paa alle mine Stier; du afstikker Grænser for mine Fødders Saaler,
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 skønt jeg er en Mand, der bliver gammel som Trøske, som et Klæde, der ædes op af Møl.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
