Job 13

1 Se, det har mit Øje set alt sammen; mit Øre har hørt og forstaaet sig derpaa.

Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.

2 Hvad I vide, det ved jeg, ogsaa jeg, jeg falder ikke igennem for eder.

Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;

3 Dog vilde jeg gerne tale til den Almægtige, og jeg havde Lyst til at gaa i Rette med Gud.

Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.

4 Men I sammensy Løgn: I ere alle sammen unyttige Læger.

Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.

5 Gid I vilde tie, saa skulde det regnes eder til Visdom!

Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.

6 Kære, hører min Bevisning og mærker paa det, som jeg strider for med mine Læber.

Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.

7 Ville I forsvare Gud med Uret og forsvare ham med Svig?

Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?

8 Ville I anse hans Person eller føre Sag for Gud?

Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?

9 Vil det gaa godt, naar han undersøger eder? ville I bedrage ham, ligesom man bedrager et Menneske?

Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?

10 Han skal visselig straffe eder, om I anse Personer i Løndom.

Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.

11 Skulde ikke hans Højhed forfærde eder og Rædsel for ham falde over eder?

Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.

12 Eders Tankesprog ere at ligne ved Aske, eders Borge ere Lerborge.

Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.

13 Tier for mig, at jeg kan tale, og lad saa overgaa mig, hvad der vil!

Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.

14 Hvorfor skulde jeg føre mit Kød bort i mine Tænder? jeg vil derimod sætte mit Liv i min Haand.

Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?

15 Se, han slaar mig ihjel, jeg har intet Haab; kunde jeg blot retfærdiggøre mine Veje for hans Ansigt!

Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.

16 Ogsaa dette skulde være mig en Frelse; thi der skal ingen vanhellig komme for hans Ansigt!

Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.

17 Hører flittig min Tale og det, jeg kundgør for eders Øren.

Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.

18 Se, kære, jeg har indledet Sagen, jeg ved, at jeg skal kendes retfærdig.

Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.

19 Hvo er den, som kan trætte med mig? thi da maatte jeg tie og opgive Aanden.

Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.

20 Dog, gør ikke to Ting imod mig, da vil jeg ikke skjule mig for dit Ansigt:

Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.

21 Lad din Haand være langt fra mig og Rædsel for dig ikke forfærde mig!

Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.

22 Kald saa, og jeg vil svare, eller jeg vil tale, og giv saa du mig Svar igen!

Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.

23 Hvor mange ere mine Misgerninger og Synder? lad mig vide min Overtrædelse og min Synd!

Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.

24 Hvorfor skjuler du dit Ansigt og holder mig for din Fjende?

Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?

25 Vil du jage det henvejrede Blad op og forfølge det tørre Straa?

Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?

26 Thi du skriver Bitterheder op imod mig og lader mig faa min Ungdoms Synder til Arv.

Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.

27 Og du lægger mine Fødder i Stokken og tager Vare paa alle mine Stier; du afstikker Grænser for mine Fødders Saaler,

Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;

28 skønt jeg er en Mand, der bliver gammel som Trøske, som et Klæde, der ædes op af Møl.

Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.