< Job 12 >

1 Men Job svarede og sagde:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Sandelig, I ere Folket, og med eder dør Visdommen ud!
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 Jeg har ogsaa Forstand ligesom I, jeg falder ikke igennem for eder; og hvo ved ikke saadanne Ting?
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 Jeg er til Latter for min Ven, jeg, som raabte til Gud og fik Svar; den retfærdige, den oprigtige er til Latter.
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 En foragtet Lampe i den trygges Tanke er den, som er nær ved at snuble med Foden.
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Ødelæggernes Telte have Ro, og de, som rase imod Gud, ere meget trygge, ja den, som sætter sin Haand som Gud.
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Og sandelig, spørg dog Dyrene ad, og de skulle lære dig det; og Himmelens Fugle, og de skulle forkynde dig det.
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 Eller tal til Jorden, og den skal lære dig det, og Fiskene i Havet skulle fortælle dig det.
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Hvo ved ikke om alle disse Ting, at Herrens Haand har gjort dette?
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 han, i hvis Haand hver levende Sjæl er, og Aanden i hvert Menneskes Kød!
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Mon ikke Øret prøver Talen, og Ganen smager Maden?
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 Hos de graahærdede er Visdom, og Dagenes Længde giver Forstand.
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Hos ham er Visdom og Vælde, ham hører Raad og Forstand til.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 Se, han nedbryder, og det skal ikke bygges, han lukker til for en Mand, og der skal ikke lukkes op.
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 Se, han holder Vandene tilbage, og de borttørres, og han udlader dem, og de omvælte Landet.
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Hos ham er Styrke og Kraft; ham hører den til, som farer vild, og den, som fører vild.
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 Han lader Raadgiverne gaa afklædte bort og gør Dommerne til Daarer.
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 Han løser Kongernes Herredømme og lægger Baand om deres Lænder.
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 Han lader Præsterne gaa afklædte bort og omkaster de stærke.
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 Han berøver de sikre Talere Mælet, tager Forstanden fra de gamle.
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 Han udøser Vanære over Fyrsterne og løser de stærkes Bælte.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 Han aabenbarer de dybe Ting af Mørket og udfører Dødens Skygge til Lyset.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Han formerer Folkene og lader dem gaa til Grunde; han udbreder Folkene og bortfører dem.
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Han borttager Forstand fra Folkets Øverster i Landet og lader dem fare vild i det øde, hvor ingen Vej er.
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 De famle i Mørke, hvor intet Lys er, og han bringer dem til at fare vild som den drukne.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.

< Job 12 >