< Jeremias 21 >
1 Det Ord, som kom til Jeremias fra Herren, der Kong Zedekias sendte Paskur, Malkias's Søn, og Zefanja, Maasejas Søn, Præsten, til ham og lod sige:
Ang pulong nga miabot kang Jeremias nga gikan kang Yahweh sa dihang gipadala ni Haring Zedekia si Pashur nga anak nga lalaki ni Malkia ug Zefania anak nga lalaki ni Maaseia ang mga pari alang kaniya. Miingon sila kaniya,
2 Adspørg dog Herren for os; thi Nebukadnezar, Kongen af Babel, fører Krig imod os; maaske Herren dog vilde gøre imod os efter alle sine underlige Gerninger, saa at denne maatte drage bort fra os.
“Pangayo ug tambag gikan kang Yahweh alang kanamo, tungod kay makiggubat kanamo si Nebucadnesar ang hari sa Babilonia. Tingali ug magbuhat siyag milagro alang kanamo, sama sa nilabay nga mga panahon, ug iyang paatrason ang among mga kaaway gikan kanamo.”
3 Og Jeremias sagde til dem: Saaledes skulle I sige til Zedekias:
Busa miingon si Jeremias kanila, “Mao kini ang imong isulti kang Zedekia,
4 Saa sagde Herren, Israels Gud: Se, jeg vender de Krigsvaaben, som ere i eders Hænder, og med hvilke I uden for Muren stride imod Kongen af Babel og Kaldæerne, som belejre eder, og samler dem midt i denne Stad.
'Si Yahweh, ang Dios sa Israel, miingon niini: Tan-awa, hapit ko na balihon ang gamit nga alang sa gubat nga anaa sa imong kamot, nga imong gigamit aron sa pagpakig-away sa hari sa Babilonia ug sa mga Chaldeanhon nga nagpaduol kaninyo gikan sa gawas sa mga pader! Tungod kay tapokon ko sila diha sa tungatunga sa siyudad.
5 Og jeg vil stride imod eder med en udrakt Haand og med en stærk Arm, og med Vrede og med Harme og med stor Fortørnelse.
Ug ako mismo ang makig-away batok kanimo uban sa gibakyaw nga kamot ug sa lig-on nga bukton, ug sa hilabihang kasuko.
6 Og jeg vil slaa denne Stads Indbyggere, baade Menneskene og Dyrene; de skulle dø ved en stor Pest.
Tungod kay akong atakihon ang mga lumulupyo niining siyudara, ang mga tawo ug ang mga mananap. Mangamatay sila sa hilabihang hampak.
7 Og derefter, siger Herren, vil jeg give Judas Konge, Zedekias, og hans Tjenere og Folket og dem, som i denne Stad ere blevne tilovers fra Pesten, fra Sværdet og fra Hungeren, i Nebukadnezar, Kongen af Babels Haand og i deres Fjenders Haand og i deres Haand, som søge efter deres Liv; og han skal slaa dem med skarpe Sværd, han skal ikke spare dem og ikke skaane dem og ikke vise Medlidenhed.
Human niini-mao kini ang giingon ni Yahweh—si Zedekia ang hari sa Juda, ang iyang mga sulugoon, ang katawhan, ug si bisan kinsa nga magpabilin dinhi niining nasora pagkahuman sa hampak, sa espada ug sa kagutom, ihatag ko silang tanan ngadto sa kamot ni Nebucadnesar ang hari sa Babilonia, ug ngadto sa kamot sa ilang mga kaaway, ug sa kamot niadtong buot mopatay kanila. Unya patyon niya sila pinaagi sa sulab sa iyang espada. Dili niya sila kaluy-an, o luwason.'
8 Og du skal sige til dette Folk: Saa siger Herren: Se, jeg lægger for eders Ansigt Livets Vej og Dødens Vej.
Unya alang niining mga tawhana kinahanglan nga moingon ka, Nag-ingon si Yahweh niini: Tan-awa, Papilion ko kamo sa dalan sa kinabuhi ug sa dalan sa kamatayon.
9 Den, som bliver i denne Stad, skal dø ved Sværdet og ved Hungeren og ved Pesten: Men den, som drager ud og gaar over til Kaldæerne, som belejre eder, skal blive i Live og have sit Liv som Bytte.
Bisan kinsa nga magpabilin dinhi nga siyudad mamatay pinaagi sa espada, kagutom, ug sa hampak; apan si bisan kinsa nga mogawas ug moluhod sa mga Chaldeanhon nga anaa na sa inyong duol, mabuhi. Maluwas ang iyang kinabuhi.
10 Thi jeg har vendt mit Ansigt imod denne Stad til det onde og ikke til det gode, siger Herren; den skal gives i Kongen af Babels Haand, og han skal opbrænde den med Ild.
Tungod kay moatubang ako batok niining nasora aron sa pagpadala ug katalagman ug dili kaayohan—mao kini ang giingon ni Yahweh. Itugyan kini ngadto sa kamot sa hari sa Babilonia ug iya kining pagasunogon.'
11 Og om Judas Konges Hus hører Herrens Ord.
Mahitungod sa panimalay sa hari sa Juda, pamati sa pulong ni Yahweh.
12 Davids Hus! saa siger Herren: Holder Ret om Morgenen, og redder den, som er bleven til Rov, af Voldsmandens Haand, paa det min Vrede ikke skal fare ud som en Ild og brænde, saa at ingen skal kunne udslukke den, for eders Idrætters Ondskabs Skyld!
Panimalay ni David, miingon si Yahweh, Pagdala ug hustisya sa kabuntagon. Luwasa ang usa ka tawo nga gikawatan pinaagi sa kamot sa tigdaogdaog, o mogawas ang akong kasuko sama sa nagdilaab nga kalayo, ug walay bisan usa nga makapalong niini, tungod sa daotan ninyo nga mga binuhatan.
13 Se, jeg kommer til dig, du Beboer af Dalen, af. Klippen paa Sletten! siger Herren; I, som sige: Hvo vil stige ned til os, og hvo vil komme ind i vore Boliger?
Tan-awa, lumulupyo sa mao nga walog! Nakigbatok ako kaninyo, bato sa patag—mao kini ang giingon ni Yahweh-nakigbatok ako kang bisan kinsa nga nag-ingon, “Kinsa man ang mokanaog aron sa pag-ataki kanato?” o “Kinsa man ang mosulod sa atong mga balay?”
14 Og jeg vil hjemsøge eder efter eders Idrætters Frugt, siger Herren, og antænde en Ild i dens Skov, og den skal fortære alting trindt omkring den.
Giandam ko na ang bunga sa inyong mga tulomanon aron moanha kaninyo—mao kini ang giingon ni Yahweh— ug maghaling ako ug kalayo diha sa mga baga nga sampinit, ug ugdawon niya ang tanan nga nakapalibot niini.'”