1 Mosebog 11
1 Og al Jorden havde eet Tungemaal og eet Sprog.
Och all verlden hade enahanda tungo och mål.
2 Og det skete, der de rejste fra Østen, da fandt de en Dal i Landet Sinear og boede der.
Då de nu drogo öster ut, funno de en plan uti Sinear land, och bodde der.
3 Og de sagde, den ene til den anden: Velan, lader os stryge Tegl og brænde dem vel; og de havde Tegl for Sten, og Jordbeg havde de for Kalk.
Och sade till hvarannan: Kommer, låter oss slå tegel och bränna. Och togo tegel för sten, och ler för kalk.
4 Og de sagde: Velan, lader os bygge os en Stad og et Taarn, hvis Spidse kan naa op til Himmelen, og lader os gøre os et Navn, at vi ikke skulle adspredes over al Jorden.
Och sade: Kommer, låter oss bygga en stad och ett torn, hvilkets höjd skall räcka upp i himmelen, att vi måge göra oss ett namn, förty vi varde tilläfventyrs spridde ut i all land.
5 Da nedfor Herren for at se den Stad og det Taarn, som Menneskens Børn byggede.
Då steg Herren neder, att han skulle se staden och tornet, som menniskones barn byggde.
6 Og Herren sagde: Se, dette er eet Folk, og de have alle eet Tungemaal, og dette have de begyndt at gøre; og nu vil intet formenes dem af alt, hvad de faa i Sinde at gøre.
Och Herren sade: Si, det är enahanda folk, och enahanda mål ibland dem alla, och hafva detta begynt att göra, de varda icke aflåtande af allt det de hafva sig företagit att göra.
7 Velan, lader os fare ned og blande deres Tungemaal der, at den ene ikke forstaar den andens Tungemaal.
Kommer, låter oss stiga neder och förbistra der deras tungomål, så att ingen skall förstå den andras mål.
8 Og Herren adspredte dem derfra over al Jordens Kreds; og de lode af at bygge Staden.
Och så skingrade Herren dem dädan i all land, så att de återvände bygga staden.
9 Derfor kaldte man dens Navn Babel; thi Herren blandede der al Jordens Tungemaal, og Herren adspredte dem derfra over al Jordens Kreds.
Derföre kallades hans namn Babel, ty att Herren der förbistrade all lands tungomål, och Herren spridde dem dädan ut i all land.
10 Disse ere Sems Slægter. Sem var hundrede Aar gammel og avlede Arfaksad, to Aar efter Floden.
Detta är Sems slägt: Sem var hundrade år gammal, och födde Arphachsad, tu år efter floden.
11 Og Sem levede, efter at han havde avlet Arfaksad, fem Hundrede Aar og avlede Sønner og Døtre.
Och lefde derefter i femhundrade år, och födde söner och döttrar.
12 Og Arfaksad levede fem og tredive Aar og avlede Sala.
Arphachsad var fem och tretio år gammal, och födde Salah.
13 Og Arfaksad levede, efter at han havde avlet Sala, fire Hundrede og tre Aar og avlede Sønner og Døtre.
Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
14 Og Sala levede tredive Aar og avlede Eber.
Salah var tretio år gammal, och födde Eber.
15 Og Sala levede, efter at han havde avlet Eber, fire Hundrede Aar og tre Aar og avlede Sønner og Døtre.
Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
16 Og Eber levede fire og tredive Aar og avlede Peleg.
Eber var tretio och fyra år gammal, och födde Peleg.
17 Og Eber levede, efter at han havde avlet Peleg, fire Hundrede Aar og tredive Aar og avlede Sønner og Døtre.
Och lefde derefter fyrahundrade och tretio år, och födde söner och döttrar.
18 Og Peleg levede tredive Aar og avlede Reu.
Peleg var tretio år gammal, och födde Regu.
19 Og Peleg levede, efter at han havde avlet Reu, to Hundrede og ni Aar og avlede Sønner og Døtre.
Och lefde derefter i tuhundrade och nio år, och födde söner och döttrar.
20 Og Reu levede to og tredive Aar og avlede Serug.
Regu var tu och tretio år gammal, och födde Serug.
21 Og Reu levede, efter at han havde avlet Serug, to Hundrede Aar og syv Aar og avlede Sønner og Døtre.
Och lefde derefter tuhundrade och sju år, och födde söner och döttrar.
22 Og Serug levede tredive Aar og avlede Nakor.
Serug var tretio år gammal, och födde Nahor.
23 Og Serug levede, efter at han havde avlet Nakor, to Hundrede Aar og avlede Sønner og Døtre.
Och lefde derefter tuhundrade år, och födde söner och döttrar.
24 Og Nakor levede ni og tyve Aar og avlede Thara.
Nahor var nio och tjugu år gammal, och födde Tharah.
25 Og Nakor levede, efter at han havde avlet Thara, hundrede Aar og nitten Aar og avlede Sønner og Døtre.
Och lefde derefter hundrade och nitton år, och födde söner och döttrar.
26 Og Thara levede halvfjerdsindstyve Aar og avlede Abram, Nakor og Haran.
Tharah var sjutio år gammal, och födde Abram, Nahor och Haran.
27 Og disse ere Tharas Slægter. Thara avlede Abram, Nakor og Haran; og Haran avlede Lot.
Desse äro Tharahs slägter: Tharah födde Abram, Nahor och Haran. Haran födde Lot.
28 Og Haran døde for Thara sin Faders Ansigt i sit Fædreneland, udi Ur i Kaldæa.
Och dödde Haran när sinom fader Tharah, uti hans faders land i Ur i Chaldeen.
29 Og Abram og Nakor toge sig Hustruer; Abrams Hustrus Navn var Sarai og Nakors Hustrus Navn Milka, en Datter af Haran, som var Fader til Milka og Fader til Jiska.
Då togo Abram och Nahor sig hustrur: Abrams hustru het Sarai, och Nahors hustru Milca Harans dotter, den fader var åt Milca och åt Jisca.
30 Og Sarai var ufrugtbar, hun havde intet Barn.
Men Sarai var ofruktsam, och hade inga barn.
31 Og Thara tog Abram sin Søn og Lot Harans Søn, sin Sønnesøn, og Sarai sin Sønnekvinde, som var Abrams, hans Søns Hustru, og de droge ud med dem fra Ur i Kaldæa, at drage til det Land Kanaan, og de kom til Haran og boede der.
Så tog Tharah sin son Abram, och Lot sins sons Harans son, och sina sonahustru Sarai, sins sons Abrams hustru, och förde dem ifrån Ur utu Chaldeen, på det de skulle fara i Canaans land; och de kommo till Haran, och bodde der.
32 Og Thara blev to Hundrede Aar og fem Aar gammel, og Thara døde i Haran.
Och Tharah vardt tuhundrade och fem år gammal, och blef död i Haran.
