Prædikeren 7

1 Bedre er et godt Navn end en god Salve og Dødens Dag end ens Fødselsdag.

Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

2 Det er bedre at gaa til Sørgehuset end at gaa til Gæstebudshuset, fordi hint er hvert Menneskes Endeligt; og den levende skal lægge sig det paa Hjerte.

Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

3 Græmmelse er bedre end Latter; thi, naar Ansigtet ser ilde ud, kan Hjertet have det godt.

Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

4 De vises Hjerte er i Sorrigs Hus; men Daarernes Hjerte er i Glædes Hus.

De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

5 Det er bedre at høre Skænd af den vise, end at man hører Sang af Daarer.

Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

6 Thi som Tjørne sprage under Gryden, saa er Daarers Latter; ogsaa dette er Forfængelighed.

Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

7 Thi Fortrykkelse kan gøre en viis gal, og Gave kan fordærve et Hjerte.

En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

8 Enden paa en Ting er bedre end Begyndelsen derpaa; bedre langmodig end hovmodig.

Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

9 Vær ikke hastig i dit Sind til at fortørnes; thi Fortørnelse hviler i Daarers Barm.

Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

10 Sig ikke: Hvoraf kom det, at de forrige Dage vare bedre end disse? thi du spørger ikke om saadant af Visdom.

Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

11 Visdom er god som et Arvegods, ja bedre for dem, som skue Solen;

Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

12 thi at være under Visdoms Skygge, er at være under Penges Skygge; og Kundskabs Fortrin er: At Visdommen giver dem Livet, som eje den.

Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

13 Se Guds Gerning; thi hvo kan gøre det lige, som han gør kroget?

Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

14 Vær ved et godt Mod paa en god Dag, men betænk paa en ond Dag, at Gud har gjort denne ved Siden af den anden, for at Mennesket ikke skal finde noget, som skal ske efter ham.

I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

15 Alt det har jeg set i min Forfængeligheds Dage: Der er en retfærdig, som omkommer i sin Retfærdighed, og der er en ugudelig, som lever længe i sin Ondskab.

Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

16 Vær ikke alt for retfærdig, og te dig ikke overvættes viis; hvorfor vil du ødelægge dig selv?

Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

17 Vær ikke alt for uretfærdig, og vær ikke en Daare; hvorfor skulde du dø i Utide?

Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

18 Det er godt, at du holder fast ved det ene, men du skal og ikke lade din Haand af fra det andet; thi den, som frygter Gud, undgaar det alt.

Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

19 Visdom styrker en viis mere end ti vældige, som ere i en Stad.

Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

20 Thi der er ikke et Menneske retfærdigt paa Jorden, som gør godt og ikke synder.

Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

21 Læg ikke heller paa dit Hjerte alle de Ord, som man siger, at du ikke skal høre din Tjener forbande dig.

Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

22 Thi dit Hjerte ved ogsaa de mange Gange, da du selv har forbandet andre.

Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

23 Alt det har jeg forsøgt med Visdommen; jeg sagde: Jeg vil opnaa Visdom, men den forblev langt fra mig.

Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

24 Det, som er til, er langt borte og dybt, dybt! hvo kan finde det?

Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

25 Jeg vendte mig om med mit Hjerte, for at forstaa og at udgranske og at søge Visdom og Fornuftighed og for at forstaa, at Ugudelighed er Daarskab, og at Daarskab er Vanvid.

Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

26 Og jeg fandt, hvad der var beskere end Døden: Den Kvinde, hvis Hjerte var Snarer og Garn, og hvis Hænder vare Baand; den, som er velbehagelig for Guds Ansigt, skal undkomme fra hende, men en Synder skal fanges ved hende.

Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

27 Se, dette har jeg fundet, sagde Prædikeren, det ene efter det andet, idet jeg vilde finde Fornuftighed,

Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

28 hvilken min Sjæl endnu søger, men jeg ikke har fundet; iblandt tusinde fandt jeg een Mand, men fandt ikke en Kvinde iblandt dem alle.

Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

29 Dog se, dette har jeg fundet, at Gud skabte Mennesket ret; men de søge mange Spidsfindigheder.

Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.