< Kolossensern 3 >

1 Naar I altsaa ere blevne oprejste med Kristus, da søger det, som er oventil, hvor Kristus sidder ved Guds højre Haand.
Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida.
2 Tragter efter det, som er oventil, ikke efter det, som er paa Jorden.
Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden.
3 Thi I ere døde, og eders Liv er skjult med Kristus i Gud.
Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud.
4 Naar Kristus, vort Liv, aabenbares, da skulle ogsaa I aabenbares med ham i Herlighed.
När Kristus, han som är vårt liv, bliver uppenbarad, då skolen ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet.
5 Saa døder da de jordiske Lemmer, Utugt, Urenhed, Brynde, ondt Begær og Havesygen, som jo er Afgudsdyrkelse;
Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan;
6 for disse Tings Skyld kommer Guds Vrede.
ty för sådant kommer Guds vrede.
7 I dem vandrede ogsaa I fordum, da I levede deri.
I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem.
8 Men nu skulle ogsaa I aflægge det alt sammen, Vrede, Hidsighed, Ondskab, Forhaanelse, slem Snak af eders Mund.
Men nu skolen också I lägga bort alltsammans; vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun;
9 Lyver ikke for hverandre, da I have afført eder det gamle Menneske med dets Gerninger
I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar
10 og iført eder det nye, som fornyes til Erkendelse efter hans Billede, der skabte det;
och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som har skapat henne.
11 hvor der ikke er Græker og Jøde, Omskærelse og Forhud, Barbar, Skyther, Træl, fri, men Kristus er alt og i alle.
Och därvid kommer det icke an på om någon är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, träl eller fri; nej, Kristus är allt och i alla.
12 Saa ifører eder da som Guds udvalgte, hellige og elskede inderlig Barmhjertighed, Godhed, Ydmyghed, Sagtmodighed, Langmodighed,
Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod.
13 saa I bære over med hverandre og tilgive hverandre, dersom nogen har Klagemaal imod nogen; ligesom Kristus tilgav eder, saaledes ogsaa I!
Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta.
14 Men over alt dette skulle I iføre eder Kærligheden, hvilket er Fuldkommenhedens Baand.
Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band.
15 Og Kristi Fred raade i eders Hjerter, til hvilken I ogsaa bleve kaldede i eet Legeme; og vorder taknemmelige!
Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma.
16 Lad Kristi Ord bo rigeligt iblandt eder, saa I med al Visdom lære og paaminde hverandre med Psalmer, Lovsange og aandelige Viser, idet I synge med Ynde i eders Hjerter for Gud.
Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.
17 Og alt, hvad I gøre i Ord eller i Handling, det gører alt i den Herres Jesu Navn, takkende Gud Fader ved ham.
Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.
18 I Hustruer! underordner eder under eders Mænd, som det sømmer sig i Herren.
I hustrur, underordnen eder edra män, såsom tillbörligt är i Herren.
19 I Mænd! elsker eders Hustruer, og værer ikke bitre imod dem!
I män, älsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.
20 I Børn! adlyder i alle Ting eders Forældre, thi dette er velbehageligt i Herren.
I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren.
21 I Fædre! opirrer ikke eders Børn, for at de ikke skulle tabe Modet.
I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga.
22 I Trælle! adlyder i alle Ting eders Herrer efter Kødet, ikke med Øjentjeneste som de, der ville tækkes Mennesker, men i Hjertets Enfold, frygtende Herren.
I tjänare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, i Herrens fruktan.
23 Hvad I end foretage eder, saa gører det af Hjertet, som for Herren og ikke for Mennesker,
Vadhelst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren och icke människor.
24 da I vide, at I af Herren skulle faa Arven til Vederlag; det er den Herre Kristus, I tjene.
I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel; den herre I tjänen är Kristus.
25 Thi den, som gør Uret, skal faa igen, hvad Uret han gjorde, og der er ikke Persons Anseelse.
Den som gör orätt, han skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.

< Kolossensern 3 >