< Apostelenes gerninger 25 >
1 Da Festus nu havde tiltraadt sit Landshøvdingembede, drog han efter tre Dages Forløb fra Kæsarea op til Jerusalem.
Festuh naw khaw a uk law, amhnüp thum käna Ketarih mlüh üngka naw Jerusalema citki.
2 Da førte Ypperstepræsterne og de fornemste af Jøderne Klage hos ham imod Paulus og henvendte sig til ham,
Ktaiyü ngvaie ja Judah üng axüngvaie naw Pawluha mawng cun akse lama ami na mtheh.
3 idet de med ondt i Sinde imod Paulus bade ham om at bevise dem den Gunst, at han vilde lade ham hente til Jerusalem; thi de lurede paa at slaa ham ihjel paa Vejen.
Jerusalem mlüh üngka naw a jah laksak vaia nghui na u lü, lama a na kham u lü ami hnim vaia ami bü.
4 Da svarede Festus, at Paulus blev holdt bevogtet i Kæsarea, men at han selv snart vilde drage derned.
Acunsepi, Festuh naw, “Pawluh cun Ketariha thawngima, kei pi acua ka cit be khai.
5 „Lad altsaa,” sagde han, „dem iblandt eder, der have Myndighed dertil, drage med ned og anklage ham, dersom der er noget uskikkeligt ved Manden.”
Acunakyase, nami mkhawnge Ketarih khawa Pawluh mkatei khaiea ka hlawnga cit hnga u se, kakia akya üng” ti lü, a jah msang.
6 Og da han havde opholdt sig hos dem ikke mere end otte eller ti Dage, drog han ned til Kæsarea, og den næste Dag satte han sig paa Dommersædet og befalede, at Paulus skulde føres frem.
Ami veia, mhnüp khyet, mhnüp xa hlawk a ve khap üng, Ketariha ju cit beki; acunüng, a ngawia ngthumkhyahnak üng ngaw lü, Pawluh ami lawpüi vaia ngthu a ja pet.
7 Men da han kom til Stede, stillede de Jøder, som vare komne ned fra Jerusalem, sig omkring ham og fremførte mange og svare Klagemaal, som de ikke kunde bevise,
Acunüng, ami lawpüi ja, Jerusalem üngka naw ju lawki hea Judahe cun a peia ngdüi u lü, a khana am cangkia mkatnak khawha ami pyen. A mkhyenak kcang cun am ami msuh thei.
8 efterdi Paulus forsvarede sig og sagde: „Hverken imod Jødernes Lov eller imod Helligdommen eller imod Kejseren har jeg syndet i noget Stykke.”
Pawluh naw a cangnaka ngthu pyen lü, “Judahea thuma khana pi kyase, Pamhnama temple khana pi kyase, Romah Emperoa khana pi kyase, katnak ka pawh i am ve naw” a ti.
9 Men Festus, som vilde fortjene sig Tak af Jøderne, svarede Paulus og sagde: „Er du villig til at drage op til Jerusalem og der staa for min Domstol i denne Sag?”
Acunsepi Festuh naw, Judahea khana a ngminga kdaw vai ngja hlü lü, Pawluh üng “Jerusalema hang cit lü, acuia ka hmaia hina mawng mtai vai na ngaiki aw?” ti lü, a kthäh.
10 Men Paulus sagde: „Jeg staar for Kejserens Domstol, og der bør jeg dømmes. Jøderne har jeg ingen Uret gjort, som ogsaa du ved helt vel.
Pawluh naw, “Romah Emperoa ngthumkhyahnaka hmaia ka ngdüi hlüki ni; Judahea khana katnak i am pawh ni se, acun cun nang naw haw angsinga ksing ye lü.
11 Dersom jeg saa har Uret og har gjort noget, som fortjener Døden, vægrer jeg mig ikke ved at dø; men hvis det, hvorfor disse anklage mig, intet har paa sig, da kan ingen prisgive mig til dem. Jeg skyder mig ind under Kejseren.”
Thum lümkan lü, thihnak vaia katnak ka pawh üng ta ka thih vai pi am ma nawng; acunsepi, hinea ami na khyaknak aphung i am a ve üng, u süm naw ami veia käh na pe thei khai. Romah Emperoa veia ka ngdüi khai” a ti.
12 Da talte Festus med sit Raad og svarede: „Du har skudt dig ind under Kejseren; du skal rejse til Kejseren.”
Festuh naw a ngthumkhyahpüie a ja ksük käna, “Romah Emperoa veia ngsut khaia bü veki, Emperoa veia na ngsut law mkyäi khai ni” ti lü a msang.
13 Men da nogle Dage vare forløbne, kom Kong Agrippa og Berenike til Kæsarea og hilste paa Festus.
Angsawkca käna, sangpuxang Akipah ja Berani cun Ketarih Mlüha ngsut law ni lü, Festuh ani hnukset law.
14 Og da de opholdt sig der i flere Dage, forelagde Festus Kongen Paulus's Sag og sagde: „Der er en Mand efterladt af Feliks som Fange;
Acunüng, mhnüp khawvei acuia veki xawia kyase, Festuh naw Pawluha mawng cun sangpuxanga veia pyen lü, “Felik naw thawngim üng kyumki u aw yawk hüt se;
15 imod ham førte Jødernes Ypperstepræster og Ældste Klage, da jeg var i Jerusalem, og bade om Dom over ham.
Jerusalema ka ve hui üng, ktaiyü ngvaie ja Judah ngvaie naw a mawng na mtheh u lü, mkat vaia ami na nghuinak.
16 Dem svarede jeg, at Romere ikke have for Skik at prisgive noget Menneske, førend den anklagede har Anklagerne personligt til Stede og faar Lejlighed til at forsvare sig imod Beskyldningen.
Acunüng, kei naw ami veia, ‘Ami khyaka khyang ja khyakie ngkhyum u se, ami khyaknaka mawng üng cangnak am ami hmu hama küt üng, amät asungkhamei vai akcün am a yaha küt üng khyang u pi mkhuimkha vaia thum hin Romaha mi thuma am kyaki ni’ ti lü, ka ja msang.
17 Da de altsaa kom sammen her, tøvede jeg ikke, men satte mig den næste Dag paa Dommersædet og bød, at Manden skulde føres frem.
Acune hina khaw ami pha law ja, käh msawk lü, a ngawia ngthumkhyahnak üng ngaw ktäi lü, ani cun ka ja khüsak.
18 Men da Anklagerne stode omkring ham, fremførte de ingen saadan Beskyldning, som jeg havde formodet;
Khyakie ami ngdüi law ja, ka ngaia mäi kunga, a khana a am dawkia mkhyenak i am pyen thei u.
19 men de havde nogle Stridsspørgsmaal med ham om deres egen Gudsdyrkelse og om en Jesus, som er død, men som Paulus paastod er i Live.
Ami jumnaka thume ja Jesuh khyang mat thi pängki cen Pawluh naw, ‘Xüng beki ni’ tia pyen se, acuna phäha, a khana katnak veki tia ami khyak lawa kya hüki.
20 Men da jeg var tvivlraadig angaaende Undersøgelsen heraf, sagde jeg, om han vilde rejse til Jerusalem og der lade denne Sag paadømme.
Acunüng, kei naw acuna mäih cun ihawkba bi vai am ka ksingki naw, Jerusalema cit se, acuia a mawng mtai pet vai a ngai ja am a ngai ka kthäh sum.
21 Men da Paulus gjorde Paastand paa at holdes bevogtet til Kejserens Kendelse, befalede jeg, at han skulde holdes bevogtet, indtil jeg kan sende ham til Kejseren.”
Acunsepi, Pawluh cun yekap am cit u lü hlüng säihkia sangpuxanga mtai pet vaia a nghuinak, acuna Romah Emperoa veia am ka tüih hama küt üng yekape am ka jah mtätsak” a ti.
22 Da sagde Agrippa til Festus: „Jeg kunde ogsaa selv ønske at høre den Mand.” Men han sagde: „I Morgen skal du faa ham at høre.”
Akipah naw Festuha veia, “Kei haw acuna ngthu pyen ka ngai vai ka na ngai khawiki ni” a ti. Acunüng, Festuh naw, “Khawngawia pyen se ngai kaw pi.”
23 Næste Dag altsaa, da Agrippa og Berenike kom med stor Pragt og gik ind i Forhørssalen tillige med Krigsøversterne og Byens ypperste Mænd, blev paa Festus's Befaling Paulus ført frem.
Acukba, a ngawia, Akipah ja Berani cun hlüngtainak am law ni lü, yekap ngvaie ja mlüh üng khyang kyäp kyäpe am, ngthu pyennaka ima lut ni se; acunüng, Festuh naw Pawluh a ja lawsak.
24 Og Festus siger: „Kong Agrippa, og alle I Mænd, som ere med os til Stede! her se I ham, om hvem hele Jødernes Mængde har henvendt sig til mig, baade i Jerusalem og her, raabende paa, at han ikke længer bør leve.
Festuh naw, “Sangpuxang Akipah ja hin üng vekiea khyange aw, hina nami hmu hin, a mawngmaa phäha, Judahe naküt naw mkatei u lü, käh xüng ti khai tia, Jerusalem mlüha ja hin üngkae naw ka veia ami kthäh.
25 Men jeg indsaa, at han intet havde gjort, som fortjente Døden, og da han selv skød sig ind under Kejseren, besluttede jeg at sende ham derhen.
Acunsepi, thihnak sen vaia i katnak am pawhki ti ka ksingki; acunüng, amät naw ngvaisäih sangpuxanga veia a ngsut vai ngaikia kyase, tüih vaia ka bü ni;
26 Dog har jeg intet sikkert at skrive om ham til min Herre. Derfor lod jeg ham føre frem for eder og især for dig, Kong Agrippa! for at jeg kan have noget at skrive, naar Undersøgelsen er sket.
acunsepi, ania mawng Emperoa veia ka yuk vai am ksing veng. Acunakyase, nami hmaia ka lawpüi ni, sangpuxang Akipah nanga maa ka lawpüi ktunga kyaki ni, kthäh lü i yaw hleng yuk vai ka hmunak vaia.
27 Thi det synes mig urimeligt at sende en Fange uden ogsaa at angive Beskyldningerne imod ham.”
Khyang kyum, sangpuxang ngvaisäiha veia tüih u lü, a mawng ami khyaknak, käh ksingsak lek cun, am mawngkia ngai veng” a ti.