2 Samuel 22
1 Og David talede Ordene af denne Sang for Herren paa den Dag, Herren havde friet ham af alle hans Fjenders Haand og af Sauls Haand,
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 og han sagde: Herren er min Klippe og min Befæstning og den, som befrier mig.
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 Han er Gud, min Klippe, paa hvilken jeg tror, mit Skjold og min Frelses Horn, min Ophøjelse og min Tilflugt, min Frelser, fra Vold har du frelst mig.
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 Jeg vil paakalde Herren, som bør at loves, saa bliver jeg frelst fra mine Fjender.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Thi Dødens Bølger omspændte mig, Belials Bække forfærdede mig.
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 Da jeg var i Angest, raabte jeg til Herren, ja, jeg raabte til min Gud, og han hørte min Røst af sit Tempel og mit Raab med sine Øren.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Og Jorden bævede og rystede, Himmelens Grundvolde bevægedes, og de bævede, thi han var vred.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Og der opgik en Røg af hans Næse, og Ild af hans Mund fortærede; gloende Kul brændte ud fra ham.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Og han bøjede Himmelen og for ned, og der var Mørkhed under hans Fødder.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Og han for paa Keruben og fløj, og han blev set over Vejrets Vinger.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 Og han satte Mørkhed til Dække trindt omkring sig; der var Vandenes Forsamling og tykke Skyer.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Fra Glansen, som var for ham, brændte gloende Kul.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 Herren tordnede fra Himmelen, og den højeste udgav sin Røst.
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Og han udskød Pile og adspredte dem; der kom Lyn, og han forfærdede dem.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Da saas Havets Leje, Jordens Grundvolde blottedes ved Herrens Trusel, ved hans Næses Aandes Pust.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 Han udrakte sin Haand fra det høje, han hentede mig, han drog mig af mange Vande.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Han friede mig fra min stærke Fjende, fra mine Hadere, thi de vare mig for stærke.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 De overfaldt mig i min Modgangs Tid; men Herren var min Støtte.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Og han udførte mig i det vide Rum; han friede mig, thi han havde Lyst til mig.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Herren gengældte mig efter min Retfærdighed, han betalte mig efter mine Hænders Renhed.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Thi jeg har bevaret Herrens Veje, og jeg har ikke handlet ugudeligt imod min Gud.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Thi alle hans Domme ere mig for Øje, og hans Skikke, fra dem viger jeg ikke;
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 men jeg var fuldkommen for ham og vogtede mig for min Misgerning.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Og Herren betalte mig efter min Retfærdighed, efter min Renhed for hans Øjne.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 Imod den fromme viser du dig from, imod den trofaste vældige viser du dig trofast.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 Imod den rene viser du dig ren, og imod den forvendte viser du dig vrang.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Og du skal frelse det elendige Folk, og dine Øjne ere over de høje, dem fornedrer du.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Thi du, Herre, er min Lygte, og Herren skal gøre min Mørkhed klar.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Thi ved dig stormer jeg igennem Skaren, ved min Gud springer jeg over en Mur.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 Guds Vej er fuldkommen, Herrens Tale er lutret; han er alle dem et Skjold, som haabe paa ham.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Thi hvo er en Gud foruden Herren? og hvo er en Klippe foruden vor Gud?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Gud er min Styrke og Kraft, og han letter min Vej fuldkomment.
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Han gør mine Fødder som Hindernes og skal lade mig staa paa mine Høje.
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Han lærer mine Hænder til Krigen, og en Kobberbue spændes med mine Arme.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Og du giver mig din Frelses Skjold; og idet du ydmyger mig, gør du mig stor.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Du gør mine Trin vide under mig, og mine Knokler snublede ikke.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Jeg forfølger mine Fjender og ødelægger dem og vender ikke tilbage, før jeg har gjort Ende paa dem.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Ja, jeg har gjort Ende paa dem og knuset dem, at de ikke skulle rejse sig; og de faldt under mine Fødder.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Og du har omgjordet mig med Kraft til Krigen, du skal nedbøje dem under mig, som staa op imod mig.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Og du har jaget mig mine Fjender paa Flugt, ja mine Hadere, og jeg udrydder dem.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 De saa sig om, men der var ingen Frelser; til Herren, men han svarede dem ikke.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Og jeg støder dem smaa som Jordens Støv, som Dynd paa Gader knuser jeg dem og tramper dem ned.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Og du udfriede mig fra mit Folks Kiv; du bevarede mig til Hedningernes Hoved, et Folk, som jeg ikke kendte, de tjene mig.
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Den fremmedes Børn smigre for mig; da deres Øre hørte om mig, adløde de mig.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Den fremmedes Børn visne hen, og de gaa omgjordede ud af deres Borge.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 Herren lever, og lovet være min Klippe, og Gud, min Frelses Klippe, skal ophøjes!
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 Den Gud, som giver mig Hævn, og som nedkaster Folkene under mig,
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 og som fører mig ud fra mine Fjender; du ophøjer mig over dem, som staa op imod mig, du redder mig fra Voldsmænd.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Derfor vil jeg bekende dig, Herre! iblandt Hedningerne og synge dit Navn Lov.
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 Han gør sin Frelse stor for sin Konge og gør Miskundhed imod sin Salvede, imod David og imod hans Sæd, evindelig.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
