2 Samuel 22
1 Og David talede Ordene af denne Sang for Herren paa den Dag, Herren havde friet ham af alle hans Fjenders Haand og af Sauls Haand,
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 og han sagde: Herren er min Klippe og min Befæstning og den, som befrier mig.
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Han er Gud, min Klippe, paa hvilken jeg tror, mit Skjold og min Frelses Horn, min Ophøjelse og min Tilflugt, min Frelser, fra Vold har du frelst mig.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Jeg vil paakalde Herren, som bør at loves, saa bliver jeg frelst fra mine Fjender.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Thi Dødens Bølger omspændte mig, Belials Bække forfærdede mig.
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 Da jeg var i Angest, raabte jeg til Herren, ja, jeg raabte til min Gud, og han hørte min Røst af sit Tempel og mit Raab med sine Øren.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Og Jorden bævede og rystede, Himmelens Grundvolde bevægedes, og de bævede, thi han var vred.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Og der opgik en Røg af hans Næse, og Ild af hans Mund fortærede; gloende Kul brændte ud fra ham.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Og han bøjede Himmelen og for ned, og der var Mørkhed under hans Fødder.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Og han for paa Keruben og fløj, og han blev set over Vejrets Vinger.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Og han satte Mørkhed til Dække trindt omkring sig; der var Vandenes Forsamling og tykke Skyer.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Fra Glansen, som var for ham, brændte gloende Kul.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Herren tordnede fra Himmelen, og den højeste udgav sin Røst.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Og han udskød Pile og adspredte dem; der kom Lyn, og han forfærdede dem.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Da saas Havets Leje, Jordens Grundvolde blottedes ved Herrens Trusel, ved hans Næses Aandes Pust.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Han udrakte sin Haand fra det høje, han hentede mig, han drog mig af mange Vande.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Han friede mig fra min stærke Fjende, fra mine Hadere, thi de vare mig for stærke.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 De overfaldt mig i min Modgangs Tid; men Herren var min Støtte.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Og han udførte mig i det vide Rum; han friede mig, thi han havde Lyst til mig.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Herren gengældte mig efter min Retfærdighed, han betalte mig efter mine Hænders Renhed.
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 Thi jeg har bevaret Herrens Veje, og jeg har ikke handlet ugudeligt imod min Gud.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 Thi alle hans Domme ere mig for Øje, og hans Skikke, fra dem viger jeg ikke;
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 men jeg var fuldkommen for ham og vogtede mig for min Misgerning.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Og Herren betalte mig efter min Retfærdighed, efter min Renhed for hans Øjne.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Imod den fromme viser du dig from, imod den trofaste vældige viser du dig trofast.
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 Imod den rene viser du dig ren, og imod den forvendte viser du dig vrang.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 Og du skal frelse det elendige Folk, og dine Øjne ere over de høje, dem fornedrer du.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Thi du, Herre, er min Lygte, og Herren skal gøre min Mørkhed klar.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Thi ved dig stormer jeg igennem Skaren, ved min Gud springer jeg over en Mur.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Guds Vej er fuldkommen, Herrens Tale er lutret; han er alle dem et Skjold, som haabe paa ham.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Thi hvo er en Gud foruden Herren? og hvo er en Klippe foruden vor Gud?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Gud er min Styrke og Kraft, og han letter min Vej fuldkomment.
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Han gør mine Fødder som Hindernes og skal lade mig staa paa mine Høje.
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 Han lærer mine Hænder til Krigen, og en Kobberbue spændes med mine Arme.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Og du giver mig din Frelses Skjold; og idet du ydmyger mig, gør du mig stor.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Du gør mine Trin vide under mig, og mine Knokler snublede ikke.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Jeg forfølger mine Fjender og ødelægger dem og vender ikke tilbage, før jeg har gjort Ende paa dem.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Ja, jeg har gjort Ende paa dem og knuset dem, at de ikke skulle rejse sig; og de faldt under mine Fødder.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Og du har omgjordet mig med Kraft til Krigen, du skal nedbøje dem under mig, som staa op imod mig.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Og du har jaget mig mine Fjender paa Flugt, ja mine Hadere, og jeg udrydder dem.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 De saa sig om, men der var ingen Frelser; til Herren, men han svarede dem ikke.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Og jeg støder dem smaa som Jordens Støv, som Dynd paa Gader knuser jeg dem og tramper dem ned.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Og du udfriede mig fra mit Folks Kiv; du bevarede mig til Hedningernes Hoved, et Folk, som jeg ikke kendte, de tjene mig.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Den fremmedes Børn smigre for mig; da deres Øre hørte om mig, adløde de mig.
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 Den fremmedes Børn visne hen, og de gaa omgjordede ud af deres Borge.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Herren lever, og lovet være min Klippe, og Gud, min Frelses Klippe, skal ophøjes!
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 Den Gud, som giver mig Hævn, og som nedkaster Folkene under mig,
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 og som fører mig ud fra mine Fjender; du ophøjer mig over dem, som staa op imod mig, du redder mig fra Voldsmænd.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Derfor vil jeg bekende dig, Herre! iblandt Hedningerne og synge dit Navn Lov.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 Han gør sin Frelse stor for sin Konge og gør Miskundhed imod sin Salvede, imod David og imod hans Sæd, evindelig.
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
