1 Timoteus 4

1 Men Aanden siger klarlig, at i kommende Tider ville nogle falde fra Troen, idet de agte paa forførende Aander og paa Dæmoners Lærdomme,

Men Anden säger klarliga, att i yttersta tiderna skola somlige falla ifrå trone, hållande sig intill bedrägeliga andar och djeflalärdom;

2 ved Løgnlæreres Hykleri, som ere brændemærkede i deres egen Samvittighed,

Genom dem som med skrymteri tala lögn, och hafva brändt tecken i sin samvet;

3 som byde, at man ikke maa gifte sig, og at man skal afholde sig fra Spiser, hvilke Gud har skabt til at nydes med Taksigelse af dem, som tro og have erkendt Sandheden.

Och förbjuda ägtenskap; bjuda skona maten, som Gud skapat hafver till att taga med tacksägelse, dem trognom, och dem som hafva förstått sanningena.

4 Thi al Guds Skabning er god, og intet er at forkaste, naar det tages med Taksigelse;

Ty allt det Gud skapat hafver är godt, och intet bortkastandes, som med tacksägelse taget varder.

5 thi det helliges ved Guds Ord og Bøn.

Ty det varder helgadt genom Guds ord och bönen.

6 Naar du foreholder Brødrene dette, er du en god Kristi Jesu Tjener, idet du næres ved Troens og den gode Læres Ord, den, som du har efterfulgt;

När du sådant gifver bröderna före, så blifver du en god Jesu Christi tjenare; såsom du uppfödder äst i trones ordom, och god lärdom, med hvilken du alltid varit hafver.

7 men afvis de vanhellige og kærlingagtige Fabler! Derimod øv dig selv i Gudsfrygt!

Men oandeliga och kärlingafabler låt fara; men öfva dig sjelf till gudaktighet.

8 Thi den legemlige Øvelse er nyttig til lidet, men Gudsfrygten er nyttig til alle Ting, idet den har Forjættelse for det Liv, som nu er, og for det, som kommer.

Ty lekamlig öfning är föga till nytto; men gudaktighet är nyttig till all ting, och hafver löfte om detta lifvet, och det tillkommande.

9 Den Tale er troværdig og al Modtagelse værd.

Det är ju ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar.

10 Thi derfor lide vi Møje og Forhaanelser, fordi vi have sat vort Haab til den levende Gud, som er alle Menneskers Frelser, mest deres, som tro.

Ty derpå arbete vi ock, och vardom försmädde, att vi hoppas på lefvandes Gud, som är alla menniskors Frälsare, men besynnerliga deras som tro.

11 Paabyd og lær dette!

Sådant bjud, och lär.

12 Lad ingen ringeagte dig for din Ungdoms Skyld, men bliv et Forbillede for dem, som tro, i Tale, i Vandel, i Kærlighed, i Tro, i Renhed!

Ingen förakte din ungdom; utan var dem trognom en eftersyn, i ord, i umgängelse, i kärlek, i andanom, i trone, i kyskhet.

13 Indtil jeg kommer, saa giv Agt paa Oplæsningen, Formaningen, Undervisningen.

Håll på att läsa, förmana, lära, tilldess jag kommer.

14 Forsøm ikke den Naadegave, som er i dig, som blev given dig under Profeti med Haandspaalæggelse af de Ældste.

Försumma icke den gåfvo som i dig är, den dig gifven är genom prophetien, med Presternas händers åläggning.

15 Tænk paa dette, lev i dette, for at din Fremgang maa være aabenbar for alle.

Detta akta; blif deruti; på det din förbättring må hvarjom manne uppenbar varda.

16 Giv Agt paa dig selv og paa Undervisningen; hold ved dermed; thi naar du gør dette, skal du frelse baade dig selv og dem, som høre dig.

Haf akt på dig sjelfvan, och på lärdomen; blif i dessa stycker; ty om du så gör, frälsar du dig sjelfvan, och dem som dig höra.