1 Korinterne 3

1 Og jeg, Brødre! kunde ikke tale til eder som til aandelige, men som til kødelige, som til spæde Børn i Kristus.

Och jag, käre bröder, kunde icke tala med eder, såsom med andeligom, utan såsom med köttsligom, såsom med barnom i Christo.

2 Mælk gav jeg eder at drikke, ikke fast Føde; thi I kunde endnu ikke taale det, ja, I kunne det ikke engang nu;

Mjölk hafver jag gifvit eder dricka, och icke mat; ty I förmåtten det icke; ej heller ännu förmågen.

3 thi endnu ere I kødelige. Naar der nemlig er Nid og Splid iblandt eder, ere I da ikke kødelige og vandre paa Menneskers Vis?

Fördenskull I ären ännu köttslige; ty medan ibland eder är nit, och kif, och tvedrägt, ären I icke då köttslige, och vandren efter menniskosätt?

4 Thi naar en siger: „Jeg hører Paulus til, ‟ og en anden: „Jeg hører Apollos til, ‟ ere I saa ikke „Mennesker‟?

Ty då en säger: Jag är Paulisk, och den andre säger: Jag är Apollisk; ären I icke då köttslige?

5 Hvad er da Apollos? og hvad er Paulus? Tjenere, ved hvilke I bleve troende og det, efter som Herren gav enhver.

Ho är nu Paulus, ho är Apollos, annat än tjenare, genom hvilka I hafven anammat tron, och dock som Herren hafver hvarjom och en om gifvit?

6 Jeg plantede, Apollos vandede, men Gud gav Vækst.

Jag hafver plantat, Apollos hafver vattnat; men Gud hafver gifvit växten.

7 Saa er da hverken den noget, som planter, ikke heller den, som vander, men Gud, som giver Vækst.

Så är nu han intet, som plantar; icke heller han, som vattnar, utan Gud, som växten gifver;

8 Den, som planter, og den, som vander, ere eet; men hver skal faa sin egen Løn efter sit eget Arbejde.

Men den som plantar, och den som vattnar, den ene är som den andre; men hvar och en skall få sin lön efter sitt arbete.

9 Thi Guds Medarbejdere ere vi; Guds Ager, Guds Bygning ere I.

Ty vi äre Guds medhjelpare; I ären Guds åkerverk, Guds byggning.

10 Efter den Guds Naade, som blev given mig, har jeg som en viis Bygmester lagt Grundvold, men en anden bygger derpaa. Men enhver se til, hvorledes han bygger derpaa!

Jag, af Guds nåde, som mig gifven är, hafver lagt grundvalen, såsom en vis byggomästare, en annar bygger deruppå; men hvar och en se till, huru han bygger deruppå.

11 thi anden Grundvold kan ingen lægge end den, som er lagt, hvilken er Jesus Kristus.

Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som lagder är, hvilken är Jesus Christus.

12 Men dersom nogen paa Grundvolden bygger med Guld, Sølv, kostbare Stene, Træ, Hø, Straa,

Hvar nu någor bygger på denna grund guld, silfver, ädla stenar, trä, hö, strå;

13 da skal enhvers Arbejde blive aabenbart; thi Dagen skal gøre det klart, efterdi den aabenbares med Ild, og hvordan enhvers Arbejde er, det skal Ilden prøve.

Så varder hvars och ens verk uppenbart; ty dagen skall görat klart, hvilken i elden uppenbar varder; och hurudana hvars och ens verk är, det skall elden bepröfva.

14 Dersom det Arbejde, som en har bygget derpaa, bestaar, da skal han faa Løn;

Varder någors verk blifvandes, som han deruppå byggt hafver, så får han lön.

15 dersom ens Arbejde bliver opbrændt, da skal han gaa Glip af den; men selv skal han blive frelst, dog som igennem Ild.

Men varder någors verk förbrändt, så varder han straffad; men han sjelfver varder salig, dock såsom genom eld.

16 Vide I ikke, at I ere Guds Tempel, og Guds Aand bor i eder?

Veten I icke, att I ären Guds tempel, och att Guds Ande bor i eder?

17 Dersom nogen fordærver Guds Tempel, skal Gud fordærve ham; thi Guds Tempel er helligt, og det ere jo I.

Hvilken Guds tempel förderfvar, honom skall Gud förderfva; ty Guds tempel är heligt, hvilket I ären.

18 Ingen bedrage sig selv! Dersom nogen tykkes at være viis iblandt eder i denne Verden, han vorde en Daare, for at han kan vorde viis. (aiōn g165)

Ingen bedrage sig sjelf. Hvilken ibland eder låter sig tycka att han är vis, han varde galen i denna verld, att han må varda vis. (aiōn g165)

19 Thi denne Verdens Visdom er Daarskab for Gud; thi der er skrevet: „Han er den, som griber de vise i deres Træskhed; ‟

Ty denna verldenes vishet är galenskap för Gudi; efter som skrifvet är: Han griper de visa uti deras klokhet;

20 og atter: „Herren kender de vises Tanker, at de ere forfængelige.‟

Och åter: Herren vet de visas tankar, att de äro fåfängelige.

21 Derfor rose ingen sig af Mennesker! Alle Ting ere jo eders,

Så berömme sig ingen af menniskor; allt är det edart;

22 være sig Paulus eller Apollos eller Kefas eller Verden eller Liv eller Død eller det nærværende eller det tilkommende: alle Ting ere eders;

Vare sig Paulus, eller Apollos, vare sig Cephas, eller verlden, vare sig lifvet, eller döden, vare sig det nu är, eller det komma skall; allt är det edart.

23 men I ere Kristi, og Kristus er Guds.

Men I ären Christi; och Christus är Guds.