Žalmy 95

1 Poďte, zpívejme Hospodinu, prokřikujme skále spasení našeho.

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 Předejděme oblíčej jeho s díkčiněním, žalmy prozpěvujme jemu.

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 Nebo Hospodin jest Bůh veliký, a král veliký nade všecky bohy,

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 V jehož rukou základové země, a vrchové hor jeho jsou.

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 Jehož jest i moře, nebo on je učinil, i země, kterouž ruce jeho sformovaly.

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 Poďte, sklánějme se, a padněme před ním, klekejme před Hospodinem stvořitelem naším.

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

7 Onť jest zajisté Bůh náš, a my jsme lid pastvy jeho, a stádo rukou jeho. Dnes uslyšíte-li hlas jeho,

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

8 Nezatvrzujte srdce svého, jako při popuzení, a v den pokušení na poušti,

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

9 Kdežto pokoušeli mne otcové vaši, zkusiliť jsou mne, a viděli skutky mé.

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 Za čtyřidceti let měl jsem nesnáz s národem tím, a řekl jsem: Lid tento bloudí srdcem, a nepoznali cest mých.

I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

11 Jimž jsem přisáhl v hněvě svém, že nevejdou v odpočinutí mé.

Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."