Žalmy 94

1 Bože silný pomst, Hospodine, Bože silný pomst, zastkvěj se.

Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

2 Zdvihni se, ó soudce vší země, a dej odplatu pyšným.

Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

3 Až dokud bezbožní, Hospodine, až dokud bezbožní budou plésati,

Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

4 Žváti a hrdě mluviti, honosíce se, všickni činitelé nepravosti?

Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

5 Lid tvůj, Hospodine, potírati a dědictví tvé bědovati?

Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

6 Vdovy a příchozí mordovati, a sirotky hubiti,

Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

7 Říkajíce: Nehledíť na to Hospodin, aniž tomu rozumí Bůh Jákobův?

Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

8 Rozumějte, ó vy hovadní v lidu, a vy blázni, kdy srozumíte?

Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

9 Zdali ten, jenž učinil ucho, neslyší? A kterýž stvořil oko, zdali nespatří?

Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

10 Zdali ten, jenž tresce národy, nebude kárati, kterýž učí lidi umění?

Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

11 Hospodinť zná myšlení lidská, že jsou pouhá marnost.

HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

12 Blahoslavený jest ten muž, kteréhož ty cvičíš, Hospodine, a z zákona svého jej vyučuješ.

Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

13 Abys mu způsobil pokoj před časy zlými, až by za tím vykopána byla bezbožníku jáma.

för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

14 Neboť neopustí Hospodin lidu svého, a dědictví svého nezanechá,

Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

15 Ale až k spravedlnosti navrátí se soud, a za ním všickni upřímého srdce.

Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

16 Kdož by se byl o mne zasadil proti zlostníkům? Kdo by se byl za mne postavil proti těm, jenž páší nepravost?

Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

17 Kdyby mi Hospodin nebyl ku pomoci, tudíž by se byla octla duše má v mlčení.

Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

18 Již jsem byl řekl: Klesla noha má, ale milosrdenství tvé, ó Hospodine, zdrželo mne.

När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

19 Ve množství přemyšlování mých u vnitřnosti mé, tvá potěšování obveselovala duši mou.

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

20 Zdaliž se k tobě přitovaryší stolice převráceností těch, jenž vynášejí nátisk mimo spravedlnost,

Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

21 Jenž se shlukují proti duši spravedlivého, a krev nevinnou odsuzují?

där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

22 Ale Hospodin jest mým hradem vysokým, a Bůh můj skalou útočiště mého.

Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

23 Onť obrátí na ně nepravost jejich, a zlostí jejich zahladí je, zahladí je Hospodin Bůh náš.

Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.